torsdag 31 mars 2016

Bli synkad med älven

Den här artikeln är publicerad i Allt om flugfiske för många år sedan. Säger bara en sak. Använd hjärnan.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------







Mina ben har inte varit brunbrända sen jag var 18 år. Man är inte som alla andra, ligger på stranden, sippar drinkar och äter glass när de är lediga. Bruna ben är helt enkelt inte en prioritet hos mig. Men det är laxfiske. Fiske är för mig en självklarhet, något som alltid har funnits med mig. Det finns i mitt dna. Tänker på fiske varje dag, filosoferar, binder flugor, pratar om det, säkert till mångas förtret. Det är en stor passion som många gånger är svår att hålla inne med. Jag är fascinerad av laxfiske och de psykologiska aspekterna av det hela. Laxfiske är svårt både tekniskt och psykiskt och det är själva grejen. 

Psykologiprofessorn Mihály Csíkszentmihályi myntade begreppet flow. Så här står det på Wikipedia. ”Flow är ett begrepp inom psykologi. Flow är ett psykiskt tillstånd som uppstår då en person med tillräcklig medvetenhet ägnar sig åt en verksamhet med ett definierat mål.” 

De enda gångerna jag upplever ett ”flow” är när jag utövar antingen mitt jobb eller fiskar. Tidigare också när jag idrottade. Min koncentration och medvetenhet är så gott som total. Tillfredställelsen är stor.  

Andra uttryck på liknande mentala stadier: to be on the ball, in the moment, present, in the zone, in the groove, or keeping your head in the game.  

Det är den känslan jag söker i mitt fiske. Självklart, huvudmålet är ju att få lax. Helst många. För att förklara hur jag tänker i mitt laxfiske så tar jag er med på tre dagars laxfiske. 
Kom ihåg att det här bara är en laxfiskares tankar och ideér. Det är alltså inga regler på något sätt.

FRAMME. Vi kommer fram sent på eftermiddagen. Installerar oss i stugan, skruvar ihop utrustningen och pysslar med allt som behöver pysslas med. Genom stugans fönster ser jag en fiskare nere på nacken. Fiskaren kommer inte åt punkten ute vi stenarna. Han försöker vada ut, ångrar sig och tar sig snabbt iland igen. Den senaste månaden har min rapportör informerat mig om vattenläget och fisket. Vattnet har varit ovanligt högt. Nivån har sakta sjunkit undan de två senaste veckorna. Rapportören som vi också bor hos berättade att han fått en lax sen vi hördes sist. Vattnet är fortfarande lite kallt. Temperaturen ligger på runt 8 grader. Känns hett. Vi äter i lugn och ro, tar en whiskey medan planerna läggs upp för morgondagen. Vi bestämmer att vi fiskar av de vanliga platserna för att se hur läget ligger till. Det blir mycket bilåkning. Klockan ställs på 04.00. Vi lägger oss. Imorgon är det dags. Suget är stort, vill få flugan i vattnet. Det pirar i kroppen, har svårt att somna. Men till slut kommer laxarna simmandes innanför ögonlocken.




FISKEDAG 1. Klockan hinner inte ringa innan jag går upp. Utan frukost i magen står jag nere på nacken. Det är kallt. Vattnet har sjunkit ytterligare några centimeter. Jag sätter en pinne i vattenlinjen och känner på vattnet. Strömmen är tung, lina byts, sjunk 8, vill få ner flugan i den snabba strömmen. Det pirrar i magen. Vattnet är i brösthöjd redan inne vid land, det är lugnt tänker jag. Det blir grundare längre ut. Det blir det inte. Tar mig in till stranden igen, känner att det sipprar in vatten i fötterna. Nej, inte fan kan det vara hål. Vadarna är ju helt nya. Provar från land istället. Jag når ut hyfsat bra, men linan går alldeles för fort. 
Jag bryter och känner att foten faktiskt är lite blöt. Efter frukost far vi iväg. Halva dagen går, vi hinner snabbtesta de flesta av de bra punkterna. Känner att jag har bra flyt i fisket. Kroppen och sinnet är inställt på laxfiske. Jag är synkad med älven. Dessvärre inga känningar, vi ser fisk på några ställen. Vädret växlar hela dagen. Känns mycket hett, jag gillar att fiska i högt vatten. Hoppas det sjunker lite till och att temperaturen stiger en aning. Under dagen har linor bytits beroende på ställe som fiskats. Ju längre dagen gått har desto mer folk fiskat. Kroppen känns seg, tung vadning har krävts. Ett par fiskar har fångats under förmiddagen. Vi äter och diskuterar medan lagningen på vadarna torkar. Eftermiddagen ska ägnas åt några specifika punkter för att sen bryta innan det blir för sen kväll. Morgondagens fiske ska startas tidigt. Då kanske vi slipper folkmängden och kan fiska av fler ofiskade punkter.

Analys av första dagen: Suget efter att få börja fiska gnager i en. Förväntningarna och ivern är stor. Man vill komma igång. I början på mitt fiske vill jag skaffa mig en bild om rådande förhållanden. Att få höra att det har tagits fisk känns bra. Då vet man att laxens finns i älven. Jag håller koll på vattennivån och temperaturen. Det är lätt gjort, allt som behövs är en pinne och en termometer. Det är då lättare att välja vilka grejer man ska ha med sig på fiskepasset. Jag vill ha så lite grejer som möjligt på mig när jag fiskar. Utrustningen är en mycket viktig del i laxfiske. Den ska vara i topptrim. Allt, varenda pinal. Att upptäcka ett hål i vadarna vid första vattenkontakt gör en förbannad. Onödigt och flödet man vill ha när man fiskar rubbas. Att vara aktiv i sina linval och flugbyten är viktigt. 
Jag fiskar framför allt mycket sjunklina. Jag vill komma nära laxen och överraska den.   Får man inget eller inget händer så måste det finnas en orsak. Jag tror att chansen till framgång ökar om man ändrar sitt sätt att fiska. Jag vill ha någon form av grepp på folkmängden kring älven. När fiskar andra och vart fiskar de? När man vet det är det lättare att lägga sitt krut på de ställen och punkter det inte är så mycket folk på. Är det mest folk    i farten från fem på eftermiddagen till tolv på natten så fiskar jag helst inte då. Tyvärr är jag allergisk mot att gå upp tidigt. Men det är bara att bita i det sura äpplet och ta sig upp, om det nu är det som krävs. Det här är en svår del av fisket. Man kan ju tyvärr inte fiska dygnets alla timmar. Man måste välja, tidig morgon eller sen kväll? Jag kollar fångstrapporterna. När får man fisk? För mig brukar det bli tidiga mornar på tidig lax och sena kvällar längre fram på säsongen.




FISKEDAG 2. Klockan ringer, ryggen och vänsteraxeln värker när jag sträcker mig för att stänga av den. 03.00, dag två. Fan va segt det är att ta sig upp. Tur att polarn är en sån morgonlärka. Medan jag petar bort John Blund klegget ur ögonen ser jag minken nere på nacken. Han står utvadad och lägger sina kast mot andra land. Det går att ta sig ut nu. 
En sak är säkert, mitt mål att ta en lax varje dag, sprack. Inte en känning, varken jag eller kompanjonen. Men det känns hett, förutom att lagningen på vadarna inte gjorde sitt. Har gjort ett nytt försök innan jag la mig. Hoppas att det blir en torr dag. Vada är ett måste nu. 
Vi såg lax. Vi vet att de finns och var. Det är kallt och rått när jag går ner för att prata med minken, han får alltid fisk. Mycket riktigt, han är en av de som tog lax igår. Han har varit igång sen en vecka innan vi kom. Han har fått flera fiskar. Han far vidare på älvens norra sida. Vi tar den södra. Alla platser vi fiskar känns heta. Jag har en dragning. När det inte nappar igen, byts lina. En mindre fluga knyts på. Jag väntar en stund och provar igen, strömmen är blank och djup, den bildar ett enormt v. I bortre kanten är huggpunkten. 
Det drar till ordentligt, tror först att den sitter men det gör den inte. Jag prövar igen, ingenting händer, byter fluga och testar en sista gång, ingenting. Vi fiskar oss tillbaka över till norra sidan. 08.00 är vi på väg ner till ett av mina favoritställen, jag bestämmer att det är min tur att prova längs ner. Igår gick jag två repor i poolens hela längd, mest bara för att det var folk där. Det är det nu också, den ena är högst upp och den andra längst ner. 
Är tvungen att trycka undan buskarna för att komma ner till vattnet. Bestämde redan igår vart jag skulle stå för att komma åt fläcken bäst. Skjutlinan dras ut i den längd som kommer att krävas. Flugan börjar fiska direkt när den landar. Laxen tar flugan efter ett par meters drift. Yes! Änligen. Fisken stångar i strömkanten. Känns liten. Spötoppen tar i träden ovanför mig, då laxen håller sig så nära mig. Jag tvingar den till att göra två rusningar och känner att den inte alls är så liten. Efter 15 minuters tar kompisen tag kring spolen och lyckan är gjord. En blank 7 kilos lax. Fan va bra! Glädjen är hög när vi äter och firar framgången. Resten av dagen fiskas hårt utan resultat. Kring älven har tre fiskar till tagits. Jag somnar skönt in efter att ha ställt klockan på 03.00. Kollegan fiskar ytterligare några timmar. Hör honom inte när han kommer tillbaks.

Analys av andra dagen: Succé! Lax fångad. Bekräftelse på att det finns lax och att de går att få. Redan när det nappade så kom känslan av att nu kommer det hända något. Koncentrationen skärps. Att fiska efter man har fått lax är lätt. Man fiskar i medvind i vetskapen av att man gör rätt. Jag ligger alltid i lite extra då. Det är inte ovanligt att det ramlar på en till då. Man är ju inne i en huggperiod, så varför vila? Bara att ha haft känningav fisk är en framgång. Man vaknar till i sinnet. Man gör rätt och hoppet tänds. 
Att fiska heta punkter noggrant är viktigt. Går inte linan som jag vill över punkten så gör jag om. Jag omgrupperar mig för att få en annan kastvinkel, byter lina ellr vad som nu krävs för att få linan att fiska bra. Jag har inte tålamod att fiska av en punkt med många kast. 
Jag tycker att det är bättre att återkomma senare och prova igen. Jag tror inte på att man kan tjata ihjäl en lax genom att bomba på den. Visst, det går säkert. Men det är ett segt sätt att fiska på, tålamodet förvinner snabbt. Nya vyer och chanser gör att suget håller i sig. Det svåra i laxfiske är att inte hamna i slentrian. Man fiskar utan att egentligen tänka på vad man gör. Det gäller att hålla sig igång genom linbyten, flugbyten och söka aktivt efter var de bitvilliga laxarna finns. Vid det första nappet kom dagens första värme samtidigt som molnen lättade en aning. När det händer något i naturen som vid ljusskiftningar, temperaturförändringar, regn, vind eller vattenflöde. Då är det läge. Det är då man ska ha flugan i vattnet. Något händer som kanske får laxen arg, osäker, pigg, rädd, glad mm. Något triggar känslor hos den och får den att röra på sig. 
Jag siktar alltid högt i mina mål när jag fiskar, målen ändras under fiskets gång. Det viktiga är att man har mål. Alla kast jag lägger ut i strömmen är ämnade att fånga lax, det målet försöker jag bibehålla under hela den tid jag fiskar.



FISKEDAG 3. Snoozeknappen har trycks ner några gånger innan jag ramlar ur bingen. Kompisen är nere på nacken. 
Det ska bli schysst att fiska idag. Ett nytt mål har satts, jag ska ta tre fiskar på den här veckan. Frukost intas och gör mig i ordning. Hoppas att limningen på vadarna har träffat rätt. Vi kommer att göra samma repa idag som tidigare. Dessutom tänker vi fara upp lite längre i älven för att se om det möjligen har tagit sig upp laxar dit. Jag kränger på mig grejerna medan kompisen ger sig nere på nacken. Vi far. Känns hett även idag, temperaturen har stigit någon grad. Ställe efter ställe betas av. Runt klockan 08.00 går vi ner mot en bra plats, tidigare har min kompis fiskat den nedre platsen och jag den övre. Nu gör vi tvärtom. Känns hett, då ingen har varit här än. Lite ofiskat vatten gör att man darrar lite extra. Jag glider ut i djupet och börjar fiska av med kort lina. 
Jag minns Norrtäljebon som krokade flera laxar bara några meter utifrån land här. Jag tittar ut över vattnet, ser blankfläcken ner mot nacken. Kasten läggs ut i ungefär 60-70 graders vinkel med strömmen, luftmendningen gör att linan lägger sig i ungefär 50 graders vinkel, bra uppmendad. Utanför ligger ett gäng stenar, ytterligare en bit ut där det är djupt virvlar storstenar på botten upp en blank fläck. Det är den jag vill fiska på. När jag är där och linan fiskar in i den med en bra vinkel så kommer hugget. Bestämt tar det. När jag spänner upp linan känner jag att laxen har tagit djupt. Jag hinner vända mig om för att se om kompisen är nära, men det är han inte. Laxen fajtas för att ta sig loss, den kommer upp i en kaskad och vrider sig i ytan. Allt går i slow motion, Pahtagorvan kommer svävande i luften och det är över.

–Satan!

Det är svårt att riktigt acceptera när en lax lossnar. Jag tar mig iland, det ena benet väger tungt. Hålet i vadarna blir snarare större än mindre. Vi åker vidare, det börjar blåsa mer och mer. Vid 13.00 ger vi oss för att äta lite. Byxorna lagas och häng på tork. Grämer mig fortfarande för den tappade laxen. Blåsten övergår till storm under tiden vi äter. Vi lägger oss på rygg i en timme och far sen iväg när vi märker att den inte kommer att lätta. Fisket är svårt. För svårt. Stormen kommer motvinds vilket gör att det ändå går. Ryggvind är det värsta jag vet. Inget händer på hela passet utom att pulsen och temperamentet stiger. Somnar med blöta ben, ställer inte klockan.

Analys av tredje dagen: Det är alltid surt att tappa lax. Det går över. Just vid det här vattnet har jag tappat fler laxar än de jag har fått på land. Jag är med andra ord van. 
Man måste inse att det ändå är en framgång. Erfarenheter är allt man har till hjälp i jakten på laxen. Hur, när och var har man ju fått svar på. Blänkfläcken är ett bra bitställe i den här vattenföringen. Tillfället är för alltid bokfört i hjärnan och i dagboken. Om jag inte redan hade fått en fisk så skulle jag ta det mycket sämre. Vid andra motgångar som vind, regn eller vad det nu kan vara. Att inse när läget är hopplöst och dags att bryta är viktigt. Det är inte värt att trötta ut sig när man inte kan fiska ordentligt. Men det är alltid värt att prova. 
Laxfiske kräver koncentration och aktivitet. Kan man inte hålla den uppe kan man lika bra vila istället. Jag pratar mycket med folk kring älven. Man får då en inblick i deras fiske, hur de upplever tillfället, och hur de tänker. Man åker liksom lite snålskjuts på deras erfarenheter. Samtidigt som det är trevligt att prata med likasinnade. Fiskar man mycket vid ett specifikt vatten så kommer man att lära känna de människor som är knutna till vattnet. Av dem kan fås ovärderlig information. Det gäller att bjuda tillbaka av sina egna erfarenheter. Information är en av de viktigaste grundstenarna i laxfiske.

SAMMANFATTNING. Det här var tre bra dagar av en sjudagars laxfiskeresa. Resterande dagar gav inget mer i form av fisk på land. Erfarenheterna blir fler, nya platser och punkter hittades. Visst, man deppar ihop ibland och börjar tvivla på sig själv. Det tillhör, det gäller att inte ge upp. Aktivitet är nyckeln. Då håller man psyket och hjärnan sysselsatt med målet att fånga lax. Man får inte glömma att man fiskar för att det är kul, fiske är ju det bästa som finns. Deppar man ändå ihop, ta en paus. Bättra på solbrännan på benen. 
Mina ben, de förblir vita.



onsdag 23 mars 2016

Flugbindning på mitt sätt



När jag binder mina lax och havsöringsflugor utgår jag som oftast från de gamla klassikerna. Mikael Frödins bok "Klassiska Laxflugor" har alltid varit lite av min bibel. Där finner jag min inspiration när jag binder mina flugor. Gammalt blandas med nytt i form av färger, form och bindteknik. Här berättar jag lite om hur jag tänker. Illustrationerna, grafikerna, fotona och texten skapade jag för några år sedan för en längre artikel i ett magasin. Det fanns inte direkt något intresse för grejerna så de får publiceras här istället. Håll till godo.



 

De gamla klassiska laxflugorna är skön konst, de är för mig själva symbolen för ämnet flugbindning. Att jag här har valt att utgå från en Jock Scott är inte bara för att den är vacker, utan för att den har alla de byggstenar som man någonsin kan tänkas behöva för 
att skapa effektiva lax- och havsöringsflugor. Tag, stjärt, butt, bakkropp osv. Det är bara att ta det man behöver. 

När jag binder mina flugor är det inte konsten jag tänker på. Jag tänker mer på hur, var och när de ska användas. I bakhuvudet finns konsten, den smyger sig in i flugorna i form av symmetri, anatomi, färg, form och framför allt finnish. 

Jag vill översätta den gamla Jock Scotten till en modern och effektivt simmande fluga som ska lura de första stora laxarna som tar sig upp i vattendragen. Nu är Jock Scotten inte ett mönster som jag normalt fiskar med. Den är alldeles för komplicerad i sin form. Mina flugor har oftast bara en eller två färger i sina vingar, allt för att förenkla och effektivisera. Många av de flugor som finns i lådorna hos dagens fiskare är just förenklade gamla klassiska mönster.




Hår och plast är det som skiljer dagens flugor från de gamla mönstren. Utbudet idag är enormt, det är kul att vara flugbindare idag. De olika hårmaterialen finns i massor. Tempel-
hund, räv, bisam, get, isbjörn, kanin, ekorre, Ja, allt du någonsing kan tänka dig. 
Bland plastmaterialen likaså, glitter av olika former, dubbingar, tinsel, gummiben osv. Material som hjälper oss att enklare kunna binda effektiva och "snygga" flugor. 

Störst bland alla nya plastmaterial är ändå tuben, för mig är de en välsignelse. Även de finns i en uppsjö olika utföranden och färger. Jag binder näst intill alla mina flugor på tub. Krok använder jag bara till de allra minsta flugorna. Jag tycker att flugan blir effektivare och snyggare bunden på tub helt enkelt.





Så här skalar jag av Jocken. Jag börjar med att ersätta kroken, krokflugor hänger i baken då den största delen av dess tyngd finns där bak. Jag väljer en färgad tub. En gul för att förstärka det gula inslaget från undervingen, tagen och bakkroppen som Jock Scotten har. Den gula delen av vingen ska bort för att minska på bindmomenten i den. En vinge blir ofta för tät med för många inbundna buntar. 






Jag tar inte helt bort tagen utan förstärker tubens egna färg med ett miragetinsel som släpper igenom dess färg och ger en glittrig effekt. 






Stjärten behålls förutom det röda inslaget. Det finns redan ett rött inslag i vingen. Till stora flugor kan en stjärt behövas som bärhjälp till den långa vingen. Butten tas bort, onödig. 






Den gula bakkroppen ersätts av flatbraid, ett starkare, hållbart och mer strukturinnehållande material. Kroppens silverribb behålls. Jointen tas bort, onödig. 






Framkroppens svarta flossilke ersätts av svart stickig dubbing med glittrigt inslag. Den skapar volym åt flugan, vilket den behöver. 






Kroppshacklet behålls, men den går ända längst bak. Den håller bort vingen från kroppen och hjälper till att hålla flugans form i vattnet.
 




Och så till vingen. Den i min meningen den viktigaste delen av en fluga. Det är vingen som utgör det mest levande elementet genom sin rörelse. Jag vill ha en lång och väl taperad vinge med inslag av gnistrande glitter som lockar fisken till hugg. Vill jag anonym-
isera flugan minskar jag på glittret eller skippar det helt. När jag skalar ner en flugan till dess sista beståndsdel för att binda riktigt små flugor återstår det till slut endast vingen. 

På Jocken ska all fjäder bort. Jag vill ha en fluga med volym. Jockens vinge har många färger, starkt färgade i blandning med mer naturfärgade bruna inslag. Jag vill behålla de skarpa inslagen och rama in dem med flugans många svarta inslag. Alltså blir vingens färger röd, blå och svart. 






Det svarta dämpar snyggt det röda och blå färgerna. Jag tillsätter glitter mellan vingdelarna för att få lyster. 






Från sidorna behåller jag bara djungel cooken. Kungsfiskaren får behålla sin fjädrar. Toppingen ersätts med ett tak av påfågelherl vilket kompletterar det svarta och ger det lyster och en fin inramning. 






Den naturfärgade pärlhönan är, tycker jag Jockens identitet, den ska vi ha kvar och lyfta fram ännu mer. Den får bli ett kraghackel istället för ett vanligt fronthackel. Kraghackel ger mer volym och rörelse åt flugan. Då pärlhönan är lite styv i sina fibrer vill jag ha med ett mjukt, mindre hackel som skapar ännu mer liv. Blått från den kungsfiskare som togs bort. 






Här kan det vara färdigt, bara ett svart litet smutt huvud med klarlack som finish. Men jag vill balansera min fluga med antingen en kon eller en disk. Om jag väljer bort dessa så förtynger jag med en koppartub av olika storlek på främre delen av kroppen. Eller vikt tungstensark på tubens under och främre del. Här vill jag ha en disk i silver som ger flugan ett metalliskt inslag och skapar en intressantare gång i vattnet.

Så var den moderna klassikern klar.