60.57348, 17.44219
Det är lördag morgon. Jag slår på mobilen under tiden jag är på väg till jobbet för att jobba några timmar. Det plingar till några gånger när några meddelanden rasar in. En av dem är från Förläggarn.
– Fiske på söndag... älven? Lyder meddelandet.
Älven, nja. Jag vet inte riktigt. Visst är jag fiskesugen,
det var ju ett tag sedan jag fiskade havsöring. Jag behöver fundera ett tag.
– Ska ner och jobba nu. Ringer därifrån. Svarar jag.
Funderingarna rullar igång. Den negativa fiskaren ställs mot
den alltid så positiva.
– Jag är inte egentligen inte särskilt sugen.
– Men, det var ett tag sen jag fiskade. Det skulle vara najs
och dänga lite.
– Jag har ont i kroppen och jag känner mig lite krasslig.
Dänga med stora spön och tunga sjunklinor känns lite sådär.
– Men, jag kan ju fiska med lite lättare grejer, då blir det
inte lika jobbigt.
– Min tretton-fotare är fortfarande skadad efter den där
vurpan i juli.
– Men va fan har jag inte lagat den för? Men, jag kan ju fråga
Förläggarn om han har en att låna ut.
– Nja, jag vet inte riktigt.
– Men kom igen nu. Ring han. Har han en att låna ut så kör
jag.
Jag ringer.
– Ja, det är Förläggarn.
– Tja det är jag.
– Ska du med? Frågar han.
– Jag vet inte. Jag har ingen lätt tolv eller tretton-fotare.
Den är trasig.
– Du kan låna en av mig. Säger han.
– Ok då kör vi. Säger jag.
– Bra! Jag hämtar dig klockan fem imorgon bitti. Vi ses då.
Säger Förläggarn och lägger på.
Så blir det. Klockan fem sätter jag mig i hans
passagerarsäte och vi rullar iväg. Efter en och en halv timmes väsentligt
babbel så rullar vi in på fiskeparkeringen vid Älvens fiskekontor. Vi drar på
oss fiskekostymerna och plockar fram spöna. Förläggarn ger mig en spötub. Jag
öppnar den och plockar ur spödelarna.
– Men, vad är det här? Säger jag förvånat.
– Det är ett z-spey. Säger Förläggarn och tittar på mig.
– Jaha, svarar jag fundersamt och ser tillbaka på honom.
Jag har testat z-spey förut och det var ingen bra upplevelse.
Jag gillade det verkligen inte.
Han ser mitt tvivel.
– Jag har en fjorton fots Gass också. Säger han.
– Den tar vi! Svarar jag snabbt och stoppar ner spödelarna
igen.
När allt är klart går jag för att köpa fiskekort. Jag hamnar
bakom två yngre killar. Den ena vill köpa familjekort utan att han har familj.
– Det gick ju igår. Säger den yngre killen till herrn bakom
disken.
– Det räcker inte med att man är ett par, man måste ha ett
barn också. För att man ska kunna köpa ett familjekort. Säger herrn
bakom disken.
Den yngre killen står på sig och babblar på tills herrn bakom disken inte orkar stå emot mer. Han låter grabben köpa ett familjekort. När tjugo minuters fiskevatten har flutit förbi är det äntligen min tur.
Den yngre killen står på sig och babblar på tills herrn bakom disken inte orkar stå emot mer. Han låter grabben köpa ett familjekort. När tjugo minuters fiskevatten har flutit förbi är det äntligen min tur.
– En ungdom. Säger jag och ler.
– Kom igen. Skrattar herrn bakom disken.
Jag får reda på att det går 100 kubik i älven just nu. Klockan tio ska trycket öka till 300 kubik. Igår fick man sjutton öringar fördelat på fjorton man. Öringarna vägde mellan ett och två kilo. En var på fem kilo.
45 centimeter
Vi startar fisket på sträckan ner mot Haröarna. Förläggarn
börjar högst upp, jag knallar ner mot skylten där flugsträckan börjar. Det
brukar vara ett bra bitställe. När jag har femton meter kvar så rasslar det
till i buskarna och ett spinn jon kastar sig ut mot skylten.
– Det är väl klart. Tänker jag och går en bit nedströms
honom.
– Fem kilo! En sån skulle sitta fint. Tänker jag samtidigt
som jag sjösätter en liten Beissfluga.
Längre nedströms står en äldre herre och viftar med
enhandsspö. Jag fiskar mig sakta ner mot honom. Tjugo minuter går, den äldre
herren har inte rört sig en millimeter. Han får på en fisk. Han fipplar ett tag
med fisken och blir sen stående med den hängandes i tafsen. Han vänder sig upp
mot mig och ropar.
– Vad är det för minimimått som gäller.
– Jag tror att det är 45 centimeter. Ropar jag tillbaka.
Han tittar ner på fisken och sen tillbaka på mig. Han
greppar sin vadarstav och börjar ta sig i sakta mak uppströms mot mig. Jag
fortsätter fiska.
– Sa du 45 centimeter? Frågar han när han står närmare mig.
Fisken är bra mycket mindre än 45 centimeter.
– Ja. Svarar jag.
Han släpper fisken och vadar hela vägen tillbaka ner till
platsen där fisken tog. Jag fiskar mig mycket sakta nedströms. Jag tänker att
han snart ger sig och går vidare för att låta mig pröva ett kast på platsen. Men
han vill inte släppa platsen.
– Nu får du nog låta mig pröva en gång. Säger jag lite
försynt.
Han makar sig motvilligt iväg.
Jag gör några kast och går tillbaka upp till Förläggarn. Han
fiskar den nedre delen av Fasta fisket.
Han har heller inte känt av någon fisk.
Jag sätter mig ner och betraktar honom medan jag byter spets, fluga och knyter
på en tunnare tafs. En liten Blå Ekorre ska få chansen. Den har fungerat här
förr. Jag lägger ut kasten
i blanket och låter linan svepa in framför stenarna
längre ner.
Jag förlänger linan några meter och kastar ut på nytt. När flugan
befinner sig en bit framför de yttersta stenarna så är det något som petar till
flugan. Jag gör ett nytt kast. Jag rör lite försiktigt på flugan. Återigen är det
något som petar på flugan. Jag nitar och spöt bugar. Fisken känns liten. Den
lilla jäkeln vill inte ge sig utan håller sig hela tiden på djupet alldeles i
kanten. Samtidigt tar en fisk Förläggarns fluga längre nedströms.
– Dubbeldrill. Tjoar han glatt.
Till slut ser jag att fisken mycket riktigt är liten, men inte
för liten för att behållas. Trind och fin är den. Precis så som jag vill ha
dem. Förläggarn släpper sin fisk. Men den kommer tillbaka och flyter upp med magen
upp mot ytan. Han tar den. Förläggarn som sällan är utan en mobil i handen.
Fotar och Fejsbokar ut fiskarna i den digitala världen. Vi sätter oss och fikar
macka, öl och babblar lite. Vi bestämmer oss för att pröva insidan av Rabben
för att sedan fiska Skravlet, Bagarkurvan, Fla och så vidare.
Inget händer vid Rabben. Vi går vidare. På håll ser vi att
det är upptaget uppe på Skravlet.
Likaså Bagarkurvan. Vi hamnar på ljugarbänken
istället. Där blir vi kvar ett tag, babblandes med gubbarna där. När vi lyckas
slita oss loss går vi ner mot stugorna. Där är vattennivån för låg. Vi testar
Hönset. Där har jag en hård dragning i flugan. Långt ut i det guppigare vattnet
i strömmen där ute. Restaurangen serverar fläskfilé, potatis och kantarellsås. Sen
hamnar vi på ljugarbänken i bagarkurvan igen. Vi sliter oss loss igen och tar
oss över på norra sidan älven. Förläggarn testar återigen insidan Rabben, jag
byter till en 700 grains lina och testar kanalen. Jag har en stadig dragning
och jag nitar. Spöt bugar djupt men sträcker snart ut sig igen. Samma sak händer
två gånger om ute på Rabben. Fiskarna vill inte sitta kvar.
Det är svårt att få
fast fiskar på en djupt fiskad långlina.
Förläggarn ringer och säger att han går ner mot kistan. Jag
lämnar Rabben och sätter mig för att byta till en lättare lina. Rios Scandi
lina med en tio fots sjunk sex spets. Jag ser Förläggarn på håll vid Tommys
Sten när jag tar mig nedströms mot Kistan. Jag ser att det är en gubbe där.
Jag ger honom lite tid och gör några däng vid Klarviken. När jag kommer ner
till Kistan ser det ut som att gubben inte har kommit någonvart. Jag byter till
en sjunk 8 spets och väntar ett slag innan jag vadar ut för att snart ge upp,
utan någon som helst framgång. Förläggarn står vid Klarviken och dänger. Jag
kränger av mig ryggsäcken och sätter mig för att se på när han fiskar. Hans
lina glider igenom en stor blankfläck när det suger i. Han reser spöt och fisken är fast.
– Ja jag såg det. Svarar jag.
Fisken jävlas en stund med Förläggarn innan den ger upp och
låter sig landas. Fisken bokförs av Förläggarns mobil in i den digitala världen
för all framtid. Sen ger vi oss och styr mot bilen. På vägen säger Förläggarn
nöjt.
– Då blev det storspö för dig då.
– Javisst. En sardin är ju också en fisk antar jag. Svarar
jag.
– Egentligen är det ju tre noll till mig. Säger han.
– Hur tänker du då? Undrar jag.
– Det är ju bara mina spön som har fått fisk. Säger han.