Bättrar på brännan

– What´s happening Mike?

– Why aren´t we catching anything?

– I don´t know. Svarar han tyst och uppgivet.

Solen står högt. Jag tittar ner på mina underarmar. Huden stramar och den börjar skifta åt det röda hållet. Vinden ligger på, vilket gör att jag inte har märkt att solen har bränt dem. Jag drar på mig en luvtröja och fortsätter att lägga ut min fluga in mot näckrosorna. 

Det har varit segt, riktigt segt. Den ena efter den andra heta platsen har noggrant fiskats av utan att någon gädda har visat intresse för våra beten. Inte ens någon liten en. Vinden tar tag 

i båten och för snabbt iväg oss.

– Damn wind! Ryter Mike och sätter sig för att styra farkosten.

Jag lägger ner flugan bakom en tuss av gräs som sticker upp ur vattnet. Jag jiggar flugan medan vi driver. En liten gädda blixtrar till och tar den.

– Yeah Mike! Got one!

– Nice! Svarar han och kastar ut sitt bete.

– You´re on your own man.

Gäddan jobbar för att ta sig loss. Den simmar igenom näckrosorna så tafsen klipper av dem. Den kommer upp på ytan och plaskar ivrigt. Den hullingslösa kroken släpper sitt grepp och gäddan blir förvånad stående kvar i ytan. Den vaknar till och försvinner ner mot botten.

– Maybe they are starting to bite. Säger Mike lugnt.

– It´s about time, svarar jag.

Vinden har legat på under de timmar vi har fiskat. Den gör det svårt för kapten Mike att lägga oss i bra position för att kunna fiska bra. Jag tycker att han sköter det bra. Jag har inget att klaga på. Det är han som jobbar. Jag fiskar bara. Näckrosorna har börjat ta ett rejält grepp om vasskanterna. Det är allt annat än lätt att fiska flugan igenom dem. 

Jag försöker hålla in kastlängderna så det är lite lättare att sikta in flugan i de små gluggarna i bladtäcket.

– Wouldn´t it be nice to see a big pike come and take the fly on a short line Mike?

– Yeah it would!

– But it doesn´t seem to be happening today.

Luvtröjans ärmar skaver på mina underarmar. Det kommer att svida rejält ikväll. Jag tar några klunkar vatten och fortsätter att fiska min fluga.

– Let´s go a bit further down by the vass. Säger Mike och drar i gasreglaget.

– There should be some pike over there.

– Let´s take a small tea brake. Säger han och stänger av motorn.

Vi driver fast i vassen och sätter oss i den lilla kabyssen. Mike häller upp te till oss. Blueberry muffin smak med mjölk. Det är Mikes favorit. Han tänder en cigg och börjar peta 

i sina lådor. Jag gör detsamma. Jag kopplar på min favorit igen. En Gröngul med guld och silver flash. Flugan är ledad och har stora hantelögon. Den jiggar fint med den silverfärgade wiggle tailen. Den börjar få några fina gäddor på sitt samvete. Det här är den näst sista punkten vi fiskar idag kommer vi överens om. Vi ska prova Mikes Honeyhole på vägen hem. Vi dricker upp vårt te och fortsätter fiska. Mike fiskar noggrant, mycket noggrant. Jag har nog aldrig sett en spinnfiskare fiska så som Mike gör. Han kastar med dödsförakt in sina beten in i gräs, vass och annan bråte. Han fiskar hem med hög spöföring och låter betet gå igenom vegetationen. Han gillar när betet blir liggande uppe på en näckros. Då låter han den ligga där ett kort slag innan han sakta låter den droppa ner över bladets kant.

– It has happened that the pike takes the bait while it still lays on the nudierose. Säger han.

Jag kastar med kort lina in i de få smala gator mellan alla blad. Det går inte att fiska in flugan snabbt. Då går den bar fast. Jag måste fiska hem hyfsat sakta förbi alla blad och deras stjälkar.

– There is a hotspot coming up over here. Säger Mike och styr oss rätt I vår drift.

Jag vänder mig om och ser två små grästussar sticka upp ur vattnet. Mellan dem är ytan blank och en liten gata mellan bladen ser förförisk bra ut.

– I will catch a fish here. Säger jag och lägger ut flugan.

Jag syntar hem flugan ryckvis hyfsat fort. En meterlång gädda avslöjar sig vid ena grästussen. Den skjuter lugnt fram mot flugan och tar den.

 – Wow! I got one Mike!

– It´s a big one! Stammar jag fram.

Mike kastar nonchalant ut igen. Fisken simmar lugnt ut bland havet av näckrosor. 

Den tuggar lugnt på flugan. Som för att känna efter på vad det är för något som hon har bitit över. Hon vänder upp i ytan och simmar tillbaka in mot gräset. Mike har ställt undan spöt och tagit tag i sin håv modell stor.

– Look at the size of that head, säger han tyst.

– I think that´s the biggest one I’ve ever seen being caught in here, fortsätter han.

Fisken är full av självförtroende. Den varken rusar eller försöker ta sig loss. Hon simmar lugnt fram och tillbaka och stannar emellanåt i ytan tills hon tar lite sats ner i djupet. Jag ber Mike att ta fram min kamera. Jag tar några bilder på henne medan hon fortfarande är kvar. Hon börjar bli lite mer bestämd och gör korta rusningar. Näckrosbladen flyter upp på ytan med kapade stjälkar överallt. Jag sätter hårt emot och tvingar henne upp på ytan för att hålla henne borta från den värsta vegetationen. Mike står beredd med håven i ytan. 

Jag bryter in henne mot den.

– Careful! Säger Mike.

Hennes långa kropp glider in i nätet. Den resterande delen hasar över håvkanten när Mike lyfter den.

– My biggest one yet! Säger jag glatt och ger Mike näven. 

Det är allt annat än lätt att manövrera fisken i Mikes lilla båt. Jag lyckas frigöra flugan från hennes käkvinkel och lyfta upp henne för ett försök till en bild. Men Mikes båt är för kort. 

Jag hukar ner och släpper henne. Hon visar buken en stund. Jag för in handen på hennes nos och trycker till henne. Hon vänder och simmar iväg. En dålig fiskedag har plötsligt blivit en bra fiskedag. Vi fortsätter leta efter bitvilliga gäddor. Men ingen vill bita mer. Vi styr mot honeyhole. Mike fiskar ivrigt. Mycket ivrigt.

– Fly vs Mike, no good. Säger han och rycker på axlarna. 

Han skickar in sitt bete i ett tät tak av gräs. Han vevar sakta hem betet. En liten gädda försöker bita men gräset hindrar den från att nå betet. Han kastar igen och när jiggen ramlar ner från grästaket tar fisken igen.

– Thought I was going to get skunked! Säger han och släpper tillbaka fisken.

– Let´s head home.