- Tja! Det var ett tag sen. Har haft lite annat att stå i.
Jag har svårt för när jag inte får någon fisk att ta
mina flugor. Det har säkert de flesta fiskare. Vi vet alla hur laxfisket kan
vara. Min fiskepolare Finnen tycker att jag har blivit sämre med åren, på att
ta det då jag inte får någon fisk. Det tycker jag nog själv också. Varför är
det så? Jag vet inte riktigt. Eller jo, det vet jag visst. Jag tycker ju att
jag kan det här med fiske. Och då ska man ju få fisk. Visst är det så att min
underläpp hänger ibland när fisket är svårt. Men jag är inte sådan som lägger
mig och solar eller göra något annat dumt när det är så. Jag kämpar på och
ligger i för att lyckas. Om det nu finns någon lax i älven att få det vill
säga. Får jag ingen lax har jag mindre eller till och med inget att skriva om.
Kort och gott. Har jag inga bilder på fina laxar blir det svårare att sälja in
mina artiklar.
Så här kan en artikel utan lax se ut. Det blir grått...bara grått.
---------------------------------------
Text: HENRIK BÅGE
Foto: FINNEN
Jag vevar in den döda slappa linan. Det har jag gjort
alldeles för många gånger den här resan.
– Det är fan va tomt det känns, tänker jag medan jag
slår mig ner på en sten i strandkanten.
Jag tar av mig fiskekepsen och skvätter lite vatten i
ansiktet och håret. Jag drar handen över ansiktet och hakskägget för att väcka
liv i mig. Reser tungt på mig. Jag greppar spöt och går med tunga steg upp mot
bänken. Jag slår mig ner och plockar fram plånboken med de olika tipparna för
ett eventuellt byte av den. Jag öppnar den och tittar på de olika tipparna.
– Intermediate?
– Nej, det är ju fortfarande lite högt och kallt i
vattnet.
– Sjunk trean då?
– Nej, den har jag ju på nu!
– Sjunk sex då?
– Nä, den hade jag ju på i förra repan.
– Sjunk åtta?
– Nä, den är också redan testad för en stund sedan.
– T-10? Nä, den är så lik sjunk åttan. De går väldigt
lika som sjunk åttan i just den här strömmen.
– Vad fan ska jag ta då? Tänker jag irriterat.
– Ta en heldragen klump!
– Men, vilken då?
– Fem femti!
Jag lägger ner plånboken med tipparna i ryggsäcken och
lirkar istället fram den stora plånboken med klumpar. Jag bläddrar fram sidorna
med “sjunkdunk” grejerna.
– Sju femti?
– Nä nu ska vi inte bli helt jävla galna.
Jag kopplar på fem femti klumpen på skjutlinan och
vevar in den på rullen. Jag knyter på en tafs som är hälften så lång som spöt.
Jag taperar den från noll femti, noll fyrtio till noll trettiofem.
– Skaru verkligen köra med en så pass grov tafs?
– Ja va fan! De säger ju att det inte spelar någon roll
för laxen. Den är inte tafsskygg, säger de ju.
– Sluta! Knyt på en bit noll trettio åtminstone.
Jag knyter på en bit noll trettio. Lådan med flugor
tas fram ur ryggsäcken. Alla flugorna i den är av de mindre slaget. Den
storleken har jag kört med under hela veckan. Och det har ju inte fungerat.
Lådan läggs tillbaka ner i säcken och en annan plockas upp. Den är fylld med
lite större flugor med längder på sju till nio centimeter.
– Åhhh! Ta den! Tänker jag när en åtta centimeters
Pahtagorva avslöjar sig i lådan.
– Men, är den inte lite stor och förresten, jag fiskar ju inte med
Pahtagorvan längre?
– Sluta, ge dig! Va fan ligger den i lådan för då!?
– Vet inte, ska jag inte ta en Daidalos istället?
– Nä, den har vi redan testat, ta Pattakorven i
stället.
Jag för tafsen genom tuben och knyter på en trekrok.
– Nej, ta en dubbelkrok istället. Då kan fluga skrapa i
botten utan att den fastnar.
Trekroken läggs tillbaka i boxen och en dubbelkrok tas
fram och knyts på istället. Det nyriggade spöt ställs mot tallen och jag lutar
mig tillbaka på bänken. I fyra dagar har jag fiskat. Eller vi förresten. Jag
och mina polare Finnen och Duvan. Inte en känning har vi haft. Inte sett något
har vi heller. Jo förresten! Medan jag slog upp tältet när vi kom hit, såg jag
en lax hoppa i kurvans potta. Den potta som jag nu sitter och ser på. Det är
den enda fisk jag har sett. Jag har till och med filmat de pooler jag har
fiskat. Men, ingenting. Det önskar jag att jag inte hade gjort. Jag hade hellre
inte vetat. Att det inte finns någon fisk i ån, vill säga. Jag tar fram en öl
och sippar i mig av den kalla goda vätskan.
– Ahhhhh! Man har ju det inte så illa i varje fall.
– Hur bra kan det vara när man inte har fått någon lax?
– Äh, håll käften, tänker jag och tar en rejäl klunk av
den gudomligt goda ölen.
– Här kan du inte sitta och hänga läpp, kör nu!
Jag tar spöt och går upp mot rakan ovan kurvan. Jag
börjar inte lika högt upp som jag brukar. Då kommer jag bara att gå fast i
stenarna som ligger i mitten och delar ån. Jag ställer mig tjugo meter
uppströms stenen och drar ut linan från rullen. När klumpen lämnar yttersta
spöringen rollar jag ut flugan vid sidan av stenen och låter den hänga en
sekund innan jag för in spötoppen mot land så linan fiskar in rakt nedströms
mig. Skjutlinan förlängs och kastas ut. Flugan landar utanför andra sidan
stranden. Där är det djupaste stället i hela älven, skulle jag tro. Linan går
sakta tills den hänger i mitten. Jag låter den hänga ett slag innan jag syntar
in linan sakta.
– Det var fan, ingen bottenkänning? Tänker jag och drar
ut mer skjutlina.
Klumpen kastas ut. Nu landar den längre in i lugnet på
andra sidan.
– Fan va den ska sjunka, tänker jag.
Jag föreställer mig hur flugan går i vattnet. Den
fiskar ner till botten där en stor lax står och dåsar. Men den vill inte ta.
Ett nytt kast med samma längd läggs ut. Återigen ser jag den griniga laxen
framför mig. Den vill inte ta.
– Äh skit i det då! Tänker jag och tar några steg
nedströms.
Jag kastar ut och håller upp spötoppen högt. Jag vill
fiska riktigt sakta på de eventuella laxarna som står där nere och gömmer sig.
Men ingen vil ta. Konstigt nog så känner jag inte av botten än. Några steg
nedströms och ett nytt kast. Nu borde flugan svepa fram djupt där nere framför
den där stora stenen jag har sett att laxarna brukar stå ikring.
– När det nu finns några laxar det vill säga!
Ingenting händer. Några steg, nytt kast och ett nytt
svep längs botten. Nu känner jag att det skrapar i linan. Nu går linan i
gropens bakre vall. Några steg, nytt kast. Nu skrapar det ännu mer, men jag
fastnar inte. Jag drar ett kast över strömmen till den där lilla pottan där jag
tog en förra året. Inget händer. Jag vevar in den döda slappa linan och går upp
mot bänken. Jag lutar spöt mot tallen, drar ner byxorna ner över benen och slår
mig tungt ner på bänken. En rejäl klunk kall öl strilar ner i strupen.
– Man har det inte så jävligt ändå.
– Lägg av!
– Låt poolen vila ett slag så testar vi en rifflad
fluga på enhandaren sen.
Jag lutar tillbaka huvudet och sluter ögonen.
– Tänk om jag blir utan lax på hela veckan?
– Ja, det är bara två dagar kvar, så det gäller att du
ligger i nu.
Jag öppnar ögonen, ställer mig upp och drar upp
byxorna. Jag knallar bort till tältet där nio fotaren står. Den är redan riggad
med en liten rifflad tub med två ekorrvingar. Jag går ner till poolen nedströms
kurvan. Här finns en snabb inloppström där den rifflade flugan borde rejsa fram
fint över. Jag kastar kort ut och flugan speedar över inloppströmmen snabbt.
Linan förlängs, nu speedar flugan förbi och över det mörka vattnet som finns
precis där ån svänger.
– Där ska det ju bara nypa på en. Tänker jag och går
sakta nedströms och lägger ett nytt kast över mot stenen på andra sidan land.
Hela den kanten ligger i skugga.
– Där borde det ju också stå en!
Men inget händer. Flugan går perfekt över strömmen.
Ett tydligt v bildas av flugan. Det kan inte bli mer perfekt än det här.
– Va fan tar det ingen för?
Jag har fiskat noggrannt och kreativt hela veckan. I
förra året vid den här laget, hade jag redan fått ett gäng laxar.
– Men då var du här några veckor senare.
– Just fan ja.
Jag vevar in den döda slappa linan och går upp till
min bänk och min öl. Vätskan sköljer nerför strupen.
– Undrar om vi kan få samma tid som vi hade i förra året,
i nästa år? Tänker jag.
– Sluta, om du vill ha sprutblanka laxar så är det nu
du ska fiska.
– Men det finns ju inga laxar.
– De kommer.
Jag lutar huvudet bakåt och blundar.
– Ja, vad fan skulle man annars göra?
– Jobba? Ligga på en beach och sola fläsket.
– Nä, fan heller, inte jag inte.
– Två dagar kvar.
PS: Det är tydligen så här de ser ut...laxarna. Finnen tog en på veckans allra sista timme. Jag åkte hem och han stannade kvar. Han fick tre laxar till. Så här lät det när han ringde.
– Jag fick en till!
DS: Jag tycker ändå att jag är rätt bra på att kunna ta det att jag inte får någon lax. Men det är inget jag ämnar bli bättre på.
/Båge
