Keno har fyllt femti. Själva festen är avverkad för länge sedan. Av
oss riktiga kompisar fick han en fiskeresa.
Han fick välja att åka precis vart
och när han ville. Vi betalar. Döm av vår förvåning när han valde regnbåge i Hökensås
Havssjön och Bastugölen.
– Jag har alltid haft en dröm om att stå och fiska på Bengt
Östes udde. I varje fall någon gång i livet. Så sa han, med en tår av längtan sakta rinnande
ner för kinden.
Ingen av oss hade hjärta att ens komma med andra förslag. Regnbåge
fick det bli. Vi var sju tappra regnbågsjägare som begav sig iväg en fredags eftermiddag.
Överst från vänster. Ynglet, en av Kung Kenos grabbar. Fiskar egentligen inte. Han åker hellre cross, äter Angusburgare och Dr Oetker pizza. Förläggarn, behöver ingen presentation. Kung Keno, behöver ingen presentation. Jag. Nederst från vänster. Irländarn, nyupptagen fiskerookie i gänget. (Nu när vår riktiga rookie har fiskat sönder sig och fick stanna hemma för att vila.) Irländarn gillar irländskt kaffe- och hockey!? Gordon, behöver ingen presentation. Puppmetarn, originalmedlem av korvmaffian. Även kallad "Grässtrået". Smeknamnet har han fått, tror jag i alla fall, av att han bygger splitcane spön, så lågt klassade att även en löja kan drillas med stor njutning. Vi saknar Skrotarn, han lämnade återbud då man behövde hans sommelier och dryckesexpertis någonstans i Europa. Rookien. Har som jag sagt, fiskat så hårt att han har opererat bägge axlarna och armbågarna. Han ville ändå följa med, men vi övertalade honom att hålla sig hemma. Det går som alla vet, fler tåg. (Det talesättet kanske inte längre håller, då tågen ju sällan går nuförtiden.) Flugsnapparn är väl den vi saknar mest. Utan honom är vi lite vilse.
Utan hans flugexpertis vet jag faktiskt inte om vi kommer få någon fisk i huvud taget.
----------------------------------------------------------------------------
– Vafan tar det inte för! Tänker jag högt för mig själv.
Platsen jag fiskar är en djupkant. En trädstam ligger i
strandkanten, toppen av den försvinner i en brant vinkel ner i djupet. Det
ligger lite bråte lite här och där i undervattens-
branten. Här i kring borde det patrullera någon fin firre efter något att käka. Jag drar in linan för ett taktikbyte. En abborre står och psykstirrar på min fot under tiden en längre och tunnare tafs och en vit fiskimitation med hantelögon knyts på. Jag känner mig lite stressad. Gordon den rackarn, han har fått två bågar redan. Puppmetarn har fått en, till och med Irländarn har fått en. Jag, Keno, Förläggarn och Ynglet har gått bom, hittills. Hur skulle det se ut om till och med Irländarn har fått fisk när jag har gått tom. Det går bara inte.
Jag släpper ner flugan framför Abborren. Den rycker till, fäller upp sin taggiga ryggfena innan den sticker som en avlöning ner i djupet. Stirrtävlingen är slut, min fot vann.
Linan viftas ut och jag börjar räkna. Vid 40 börjar flugan fiskas hem. Det skrapar i linan när den släpar emot något på botten.
branten. Här i kring borde det patrullera någon fin firre efter något att käka. Jag drar in linan för ett taktikbyte. En abborre står och psykstirrar på min fot under tiden en längre och tunnare tafs och en vit fiskimitation med hantelögon knyts på. Jag känner mig lite stressad. Gordon den rackarn, han har fått två bågar redan. Puppmetarn har fått en, till och med Irländarn har fått en. Jag, Keno, Förläggarn och Ynglet har gått bom, hittills. Hur skulle det se ut om till och med Irländarn har fått fisk när jag har gått tom. Det går bara inte.
Jag släpper ner flugan framför Abborren. Den rycker till, fäller upp sin taggiga ryggfena innan den sticker som en avlöning ner i djupet. Stirrtävlingen är slut, min fot vann.
Linan viftas ut och jag börjar räkna. Vid 40 börjar flugan fiskas hem. Det skrapar i linan när den släpar emot något på botten.
Halvvägs hem tar det stenhårt. Spötoppen slår
ner i vattenytan av hugget. Linan sticker iväg och rullen börjar snart väsa.
– Äntligen!
Linan tvärar åt sidan. Jag får in lite lina på rullen och
kan se något blänka till långt där nere. Rullen väser igen när fisken viker av
och sticker rakt ut.
– Yes! Denna lär vara störst hittills.
– Hehehe! Skrockar jag tyst för mig själv.
När fisken till slut ger sig, så är den inte så stor som jag
trott. Men den är fin! Kanske till och med finast. Jag avlivar fisken med en
sten och knallar nöjt iväg. Det är nog dags för lunch. Grabbarna står och
väntar på mig när jag kommer. Ingen av dem kommenterar fisken.
Stugan luktar fortfarande fest efter kvällen innan. Vi
vädrar medan Gordon ställer sig i köket och trollar med knivar och slevar.
Ugnsbakade potatisar och rödbetor, knaperstekt fläsk, chorizokorv, stekt lök,
stekt ägg och ketchup. Pytt i panna de lux.
Kall öl sköljer ner det hela.
Efteråt jäser vi i soffan och fåtöljerna ett slag. Tills löken börjar vissla och vi måste vädra igen.
Kall öl sköljer ner det hela.
Efteråt jäser vi i soffan och fåtöljerna ett slag. Tills löken börjar vissla och vi måste vädra igen.
– Vi sticker! Jag är fiskesugen som fan! säger Keno.
Det gör vi och snart står vi i sjön igen. Jag väljer att går
åt andra hållet denna gång.
Jag ser att Gordon tar en fisk på ett ställe jag hoppar över.
Jag ser att Gordon tar en fisk på ett ställe jag hoppar över.
– Hmm. Tänker jag och lägger ut flugan i en grund vik.
Sen hör jag Puppmetaren tjoa till långt bort på andra sidan
sjön.
– Vad bra! Tänker jag och dänger ut flugan så långt jag kan.
Jag testar att nymfa, jigga och dra hem flugan. Inget
fungerar. När jag tok drar hem linan så smackar det plötsligt på en fisk. Det
är en öring som rullar i ytan. Den simmar lugnt tillbaka över sandbotten ut mot
djupare vatten efter jag släppt den. Jag ser Gordon ta ytterligare en fisk på
andra sidan i samma vik.
– Hmm. Vad bra! Tänker jag och går vidare.
Det blir ingen mer fisk för egen del. När jag kommer tillbaka till bilen ser jag Gordon stå och drilla i viken. De andra grabbarna står och ser på. De tidigare lottlösa grabbarna är fortfarande lottlösa. Siffrorna lyder nu 5, 2, 2, 1, 0, 0 och 0. Vi ger oss och åker till stugorna för att äta.
Det blir Kycklingfilé, klyftpotatis, rotfrukter och sauce bearnaise. Det hela ska sköljas ner med en kall öl.
Vi kränger av oss fiskekostymerna och häller upp en varsin rejäl, av den allra finaste whiskey. Vi skålar till Kenos ära. Vi gratulerar Gordon till hans förkrossande seger med ytterligare en av det allra finaste.
Vi kränger av oss fiskekostymerna och häller upp en varsin rejäl, av den allra finaste whiskey. Vi skålar till Kenos ära. Vi gratulerar Gordon till hans förkrossande seger med ytterligare en av det allra finaste.
– Kan det vara en ointaglig ledning? Tänker jag medan
vätskan sipprar ner i strupen och värmer mina knän.
Efter maten är partyt igång. Musik, sång, hurrarop och en
del ljugande.
– Imorgon, ja då jävlar! Sjunger Keno, Förläggarn och Ynglet
i kör.
Sen är det dags för ”Så mycket bättre”. Efter en kort stund
blir Magnus tårar för mycket och teven stängs av. Spotify slås på och ur
högtalaren strömmar Bob Marley, David Bowie, Black Sabbath, Metallica, Edith
Piaf, Tupac Shakur och Carlos Santana. Vi bestämmer att vi går upp tidigt för att städa ur stugan,
packa bilen och betala av festen på kontoret när de öppnar klockan tio. Jag
somnar mjukt till ljuva toner av hippetihopp.
– Nej, jag har en.
Förläggarn hjälper honom att dra in fisken. De lyckas och ynglet står glad på stranden med en fin båge
i nävarna. Den enda som alltså har fått fisk hittills, gillar Angus burgare bättre än att fiska.
Ny göl nya tag
Tio i tio morgonen efter hänger vi
på campingkontorets dörr. Sjön ligger blank och livlös när vi kommer fram till
Bastugölen. Jag har bestämt att vi ska ta ett gruppfoto på stranden.
Men
Puppmetarn smyger iväg som en vessla ut på den östra stranden. Irländarn,
Förläggarn, Gordon och Keno gör det samma ut på den västra. Gordon tar Bengts
Östes udde i beslag.
Han lämnar den ifrån sig när Ynglet, Keno och Förläggarn
kommer. De har förtur vart de än vill fiska idag. Två timmar går, utan en
minsta känning.
Ett ensamt vak ute i sjöns mitt är det mest spännande som har
hänt. Vi spisar tjock korv med bröd, de sköljs ner av kall cola. Sen sätter jag
mig på bänken på Bengts udde och lapar sol medan de lottlösa fiskar av udden.
Plötsligt hör jag Ynglet skrika.
– NEEJ!
– Missade du en? Frågar jag.
Förläggarn hjälper honom att dra in fisken. De lyckas och ynglet står glad på stranden med en fin båge
i nävarna. Den enda som alltså har fått fisk hittills, gillar Angus burgare bättre än att fiska.
Gubbarna lägger i en växel till.
Likt minkar på födojakt
ränner de efter sjöns stränder. Utan framgång. Jag bestämmer mig för att fiska
Bengts udde när den blir ledig.
Jag knyter på en stor grå fiskimitation och
börjar noggrant fiska av platsen. Mellan varje kast vadar jag en bit för att
täcka av hela uddens vatten. Hastigheten på flugans infiskning byts mellan
sakta och snabbt. När jag provar att fiska extremt sakta nyper det plötsligt på
en fisk. Succé! En pigg regnbåge skvätter iväg när den frigörs på den berömda
udden.
– Been
there, done that. Säger jag nöjt.
Keno gratulerar, annars är det rätt tyst. Jag sätter mig och
solar igen. Tänk att en regnbåge kan vara så viktig. Siffrorna är något till
snyggade. Vi beslutar att bryta dagen tidigt då sjön bevisligen är död.
– Hit åker jag fan aldrig mer. Säger Keno besviket.
– Den här sjön var ju den enda som var något att ha. Säger
Ynglet glatt.
Vi tar ett gruppfoto, sen packar vi och åker. Det har varit
en mycket fin helg.
Tack grabbar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar