Snabbvisit i Diket

Ansiktet bränner, som vanligt har man glömt att smörja in fejset och armarna. Diket är oförlåtligt när solen står högt. Ingen skugga här inte.

-Det kommer svida imorgon. Tänker jag och dänger rakt ut mot tomheten.

Jag sänker min hatt i vattnet och drar den över huvudet. Vattnet svalkar skönt när det rinner över ansiktet, halsen och ner innanför skjortkragen. Bagarkurvans ström går saktare nu än för några timmar sen. Kubikflödet fluktuerar rejält här i Diket. Cirka 80 kb på morgonen upp till cirka 270 kb mitt på dagen, sen ner igen till cirka 80. Vid 270 kb, eller det var nog egentligen till och med uppe på 315 kb. Då gick det att fiska hela Fla. Det drog till och med lite uppe på Fasta fisket. Men egentligen inte tillräckligt för att det ska kännas "laxhett". Vi såg en fisk komma där. Den hoppade ett meterhögt språng för att visa upp sin blanka breda sida.

-Den jäveln! Tänkte jag.

Då den var omöjlig att fiska på. Den visste vad den gjorde, den rackan.

-Ha ha, ni kan inte ta mig. Var det som om den ropade.

Nedströms mig vevar Chrille in sin lina och går upp mot de andra vid ljugarbänken i Bagarkurvan. Vi är åtta man nu, i kön. Tre av gubbarna har redan fått lax här tidigare i år. Det är med andra ord ett förnämligt sällskap man befinner sig i. Bengt Eriksson tog en lax redan den 20 maj.  Peder Malmlöf tog en den 4 juni och Per Norstedt en den 10 juni. Jag drar iväg ett sista skott för dagen. Trettonfotaren gnäller till lite när jag trycker iväg linan. Den sträcker ut fint långt där ute.

-Fan, skulle ha tagit femton fotaren istället. Tänker jag.

Det hade gett många metrar  till i det här kastet. Det känns som om de metrarna hade behövts för att öka chansen för ett laxhugg. Nåja, trevligt har det varit i alla fall. Det är schysst att sitta med ett gäng likasinnade och ljuga lite. Annars gillar jag inte att sitta i kö. Inget jag egentligen gör. Men ibland är det riktigt trevligt ändå. Och en liten chans har man ju ändå haft, så länge flugan har varit i vattnet det vill säga. Det har varit skralt med sedd lax under dagen. Den enda fisk som jag vet har tagits idag är ”Gävlegöteborgarns” abborre. En fin abborre var det. För en vecka sedan tappade samma herre en lax. Tror till och med att det var två laxar. I alla fall, idag är han kung med en fångad abborre. De flesta laxarna har inte börjat komma än. Det är nog i midsommar det egentligen börjar. 

Flugan landar och börjar fiska bland vågorna. När den har fiskat av den yttre ytan så lugnas hastigheten ner något.

-Synd. tänker jag

Det hade varit bättre om linan hade hållit samma hastighet hela vägen in. Jag låter ändå linan fiska hela vägen in tills den hänger rakt nedströms mig. Jag vevar in och så är min chans för att lyckas ta en lax i Diket över för i år. Kanske någon dag till längre fram, kanske. Man vet aldrig. Jag och Förläggarn packar ihop våra grejer, vinkar hej då till "kurvgubbarna" och drar. Det blir "Tärnsjöburgare" på vägen hem.

PS: En konstig sak. I ett av alla kasten i Bagarkurvan så kände jag något ta min fluga. Jag spände upp spöt och kroken fäste. Inte så där hårt som man vill att det ska kännas. Utan lite slappt liksom. ”Saken” simmade uppströms så jag var tvungen att veva in linan snabbt. Det gick allt snabbare, så snabbt att jag inte hann med. Spöt sträckte ut och saken var borta. Jag blev stående som ett frågetecken. Konfunderad, vad hände liksom? Vad var det? En liten öring? En abborre? Eller en annan art jag inte är ute efter? Inte kan det väl ha varit en lax? Nääääh!