Laxfiske för Dummies

Den här artikeln skrev jag för en herrans massa år sedan. Det var Allt om flugfiskes redaktör Nicolas Jändel som beställde den då flugfisket efter lax fick allt fler anhängare i rask takt. Artikeln har som sagt många år på nacken, har det i åtanke när du läser. Säger som "the Dude", new shit has come to light...man.

---------------------------------------------------------------------------------- 

Jag tror att det är finns många som vill börja fiska lax, men som inte riktigt vågar ta steget. Det kan jag förstå, med allt hokus pokus som omges laxfisket. Många av dessa personer är redan fiskare, de fiskar oftast harr, öring eller röding. ”Puppmetare”, kallar jag dem. Inte alls med en nedsättande ton. Tvärtom, dessa puppmetare kan ha en lätt inkörning in i laxfisket. Laxfisket är enkelt jämfört med det fiske de redan håller på med. Kan de bara komma över det faktum att de inte kommer att få fisk varje dag, så är det lugnt. De 30 harrar de får på en vecka byts ut med att kanske få en lax. Förmodligen ingen alls till en början.

– Det tar tio år. Sa min pappa alltid när jag gnällde över att jag inte fick något.

– Vaddå tio år, sa jag irriterat varje gång.

– Ja, tio år tar det.

Mer svar än så fick jag inte. Nu förstår jag vad de där jävla, ”det tar tio år” betydde. Det tar helt enkelt tio år innan man börjar haja själva fisket. I min mening tycker jag att det tar längre tid än så. Det handlar om att fiska ihop tillräckligt med egna erfarenheter. Med de erfarenheterna lär man sig hur man ska fiska olika punkter och platser som kan ge fisk. Jag har fortfarande inte helt grepp på laxfisket efter att ha hållit på med det hyfsat länge. Jag tror att man egentligen aldrig får något ”grepp” om laxfisket. Det som gör laxfisket så "speciellt" är att laxen inte äter just då när vi fiskar på den. Man försöker inte locka laxen med mat, utan man lockar mer fram en känsla hos den, som ska trigga den till hugg.

Det är när laxen vandrar upp i älvarna mot sina lekplatser som vi flugfiskare har möjlighet att komma i kontakt med dem. Efter att ha spenderat några år i havet, där har den ätit upp sig för att orka med att återvända till sin födelseälv för att föra sina gener vidare.

När laxarna tar sig upp i älvarna så slutar den att inta föda för att börja ge plats för rom eller mjölke och för att göra sig färdig för det som komma skall. Samtidigt så vandrar de unglaxar (smolten) som levt i älven under några år, att backa ner mot havet. Det sägs att dessa lämnar doftspår efter sig så de laxar som kommer från havet hittar till rätt älv.

Laxens sex sinnen

Lukt, smak, syn, hörsel, känsel och sidolinjen. För oss flugfiskare har laxens synsinne och sidolinje störst betydelse. Den känner av oss när vi klampar kring på stränderna och i vattnet. Det gör den även med sin hörsel, men inte alls lika bra som med sidolinjen. Vi vill att laxen helst ska upptäcka våra flugor innan den upptäcker oss.

Känsel. Laxen har nerver på flera ställen på sin kropp för att kunna känna av den miljö den befinner sig.

Sidolinjen är ett organ som fisken tillsammans med groddjuren är ensamma om att ha. Organet hjälper laxen att uppfatta rörelser i vattnet.

Hörsel. Fisken har inga ytteröron. På var sida av huvudet har den labyrintorgan som hjälper den att uppfatta ljud. Organet hjälper också laxen att veta vad som är upp och vad som är ner.

Laxen har bra lukt och smak. Näsborrarna sitter uppe på nosen på var sida om huvudet.

Laxen har bra syn. Den ser färger och har ett mycket bra mörkerseende. Ögonen kan den röra oberoende från varandra. Ser den ett objekt bara med ett öga har den svårare att bedöma avståndet till det. För att kunna se ett objekt riktigt bra och kunna bedöma avståndet till det så måste laxen ha objektet rakt framför sig.

Lek. Laxen leker någon gång mellan oktober till januari. Honans rom befruktas av hannens mjölke över grus- och stenbotten. En hona på runt 10 kg kan lägga cirka 10.000 ägg. Nu ska man lämna dem ifred, framtidens laxar blir nu till. Äggen har en diameter på 5-7 mm. Ynglen kläcks på våren, i april-maj. De är ca 2 cm långa. Stirr som laxungar kallas, spenderar 1-5 år i älven, vanligtvis i 2-3 år. Allt beroende på hur gynnsamma förhållandena är. När unglaxen är ungefär 10-19 cm lång börjar den sin vandring ner mot havet. Den kallas nu för smolt. Det brukar ske vid högvatten på våren. Får man stirren eller smolten på kroken ska man varsamt sätta tillbaka dem.

När fiskar man lax? Tidig vårlax i maj och juni. Nu är vattennivån är oftast hög och älven något kall. De första laxarna kommer någon gång i maj, beroende på älv. De kan komma redan i april. Ju längre norrut älven finns, kan man generellt säga att desto senare stiger laxen.  Dessa laxar är ofta stora och mycket svåra att få. Därför är det just dessa man helst vill ha. Fisket bedrivs ofta med sjunkande linor och något större flugor.

Sommarlax i juni och juli

Nu finns det mer fisk i älven. Steg av ny lax fortsätter att komma. Storlekarna varierar mer. Ju större lax desto svårare är de att lura. Nu när vattnet är lite varmare och antalet laxar högre är chansen större att komma i kontakt med dem.  Fisket kan vara segt om vattnet är för varmt. Fiska då med allt från flyt- till sjunklinor med mindre flugor.

Sensommar & höstlax i juli och augusti

Stegen fortsätter att komma, fler smålaxar har tagit sig upp i älven. Laxfiske är aldrig lätt, men är det någon gång lätt så är det nu, om inte vattnet är för lågt och varmt. Nu kan man få både silvriga och färgade laxar. Fisken börjar bli mer revirtänkande och aggressiv.

Vart ska man då fiska? Vi har många älvar att fiska lax i Skandinavien. Laxens situation här i Sverige är långt ifrån vad det borde vara. Det är nog så svårt att lura en “Baltlax” till hugg redan som det är, att de är få i antalet gör det inte lättare. Det känns inte bra att behöva till nyblivna laxfiskare, men det är så sanningen ser ut.

Östersjölaxen. Det finns ställen, där det är “bra”, men även här är det riktigt svårt. Vi svenskar prioriterar elen långt mycket högre än laxen. Vi har som sagt bara en liten spillra av lax kvar mot vad det borde vara. Jag gillar ändå att fiska i Sverige, här kan man röra sig fritt på långa sträckor utan att det kostar för mycket.  Min favoritälv ligger 87 mil hemifrån, Byske. En riktig skogsälv, stor och våldsam, precis så som jag vill ha det. Här ska man fiska om man inte vill trängas. Vill man trängas kan man alltid åka till Mörrum.(Tänk nu på att denna artikel skrevs för en herrans många år sedan, nu är det trängsel även i Byskeälven.)

Atlantlaxen. Norge är stället att fiska i norden, om man vill ha fisk. Nackdelen är att om man vill få fisk så gör man bäst i att hyra en sträcka. Det finns också vanliga kortvatten precis som i Sverige. Dessa sträckor krymper både i storlek och i antal när fisket går bra i Norge. De delas då upp och hyrs ut som privatsträckor. Jag gillar att fiska i Norge på grund av det finns fisk, det är också sagolikt vackert. Här finns det vatten att fiska, det kryllar av laxförande älvar. Det jag inte gillar är att trampa samma korta sträcka i sju dagar. Jag gör det bara inte. 

Jag har en kompis som sneglar lite lätt på lax- och havsöringsfisket. Jag kallar honom ”Puppmetarn”. Han är en helt vanlig kille som har fiskat harr och öring under många år. Vi lärde känna varandra när vi jobbade tillsammans. Han blev sugen på laxfiske när jag berättade om mitt fiske. När han inte riktigt ville ta ett helt steg in i det så bestämde vi att vi skulle åka och fiska den vandrande öringen i Ammarnäs istället. I mina ögon är det fisket så gått som samma som laxfiske, eller kanske mer havsöringsfisket. Jag tycker att det är ett bra sätt att börja. De är svåra att få, det är många fisketimmar på varje fisk och man måste ligga i för att lyckas. Alltså mycket likt fiske på lax. Vi for iväg. Jag, Puppmetarn, och hans kompis Psykologen, som också är puppmetare. Vårt mål var att självklart få öring. Mitt mål däremot, var att ge dem en

inblick i laxfiske. Det genom att fiska hårt på fisk som inte äter. Jag hade dessutom lovat dem att de efter veckan skulle kasta 10 meter längre än vad de gjort tidigare. Det är mycket att lova. Men efter veckan kastade bägge bra mycket längre och framför allt bättre än de gjort tidigare. Nu fiskar jag inte lax ofta med enhands, så det var den största skillnaden från en riktig laxvecka. Både Puppmetarn och Psykologen låg i bra med bara några få hopklappningar. Någon dag föll de igenom med att fiska harr istället. Det stannades i sängen istället för att fiska de heta morgontimmarna, mm. De fick en varsin stor öring, jag blev utan, vilket är svårt att förklara, därför lämnar vi det. Jag och Puppmetarn gjorde sen ytterligare en resa till samma ställe. Psykologen föll bort, orsaken var tydligen att han hade fiskat slut på sin kvot av fiskedagar det året. Eller något om att åka skidor istället. Inget att göra åt, så det blev bara jag och Puppmetarn. Den här gången skulle jag drilla honom hårt. Och det gjorde jag, vi köpte kort så vi kunde röra oss på en lång sträcka. Min plan var att varje dag fiska av all platser om och om igen. Vi fiskade kanske runt 14 timmar om dag. Han föll aldrig igenom, visst fuskade han någon gång med att återigen fiska harr. Men han klarade det bättre än jag hade trott.

Med tanke på hur veckan gick så tycker jag att puppmetare har en ganska lätt väg in i laxfisket. Egentligen så är det endast två saker som är svåra. Den första och den svåraste är den psykologiska biten. Puppmetare är vana att få fisk, i laxfisket är det långt mellan fiskarna. Det gäller att tro på det man gör, en lax kommer till slut att ta flugan. Speciellt svårt är det i början. Mitt tips till de puppmetare som vill fiska lax är att spendera lite pengar på ett ställe där det finns gott om fisk och chanserna är stora att lyckas. Lyckas man tidigt i sitt laxfiske så är det lättare att tro på det.

Utrustningen. Det kan kännas brutalt att plötsligt stå där vid älven med ett spö på 13-15 fot med en klass på 8-9 eller 10-11 i näven. Speciellt då man är van med spön på 8-9 fot i klass på 4-5. Det handlar om vana, man måste harva ett tag för att få in en känsla och förtroende för grejerna. Kom ihåg att utrustning är till för att underlätta inte tvärtom. Det krävs ett längre spö för att komma ut de metrarna som krävs med så lite ansträngning som bara är möjligt. De högre klasserna är inte bara till för att klara av större fiskar, utan för att kunna lägga ut den större vikten som linorna och klumparna har. Allt för att du ska orka alla de kasten som det är mellan varje lax. Mitt tips för att få en bra start är att åka med ett laxfiskegäng som kan ämnet. Se, lyssna och lär. Efter en vecka så sitter det så pass bra att man kan stå mer på egna ben. Kom ihåg att se till att ha roligt, det är ändå det som är grejen med fiske. Men kom ihåg, det tar tio år. Dessa få textrader om ämnet är till att förkorta dessa tio år något.

Kasttekniken i laxfisket skiljer sig egentligen inte så mycket från fiske efter andra arter med fluga.  Det är en myt att det är svårare att svinga ett tvåhandsspö än andra spön. Orsaken till att man använder tvåhandsspöt är inte för att man fiskar en stor fisk. Utan för att bli effektiv i sitt fiske. Fiskedagarna är långa och det blir mycket kastande, tvåhandsspöt minskar påfrestningarna på kroppen och man klarar av att fiska längre.

Så här ser ett framkast ut i underhandskastet (Den lilla illustrationen till vänster i fotot).

1. Efter lyftet går linan bakåt och bildar en d-loop. När tafsen och flugan landar bredvid dig trycker du iväg spöt. Butten dras ner i magen vilket öppnar för linbågen.

2. Tidigt stopp, viktigt i alla kast!

3. Efter stoppet kommer spöt fjädra ner och öppna upp och skapa en linbåge.

Underhandskastet är ett effektivt kast som är lite av ett måste i laxfisket. Kastet är mycket effektivt, framförallt om man fiskar i trånga lägen. Det är ett sparsamt kast som kan göras med mycket lite kraft. I puppfisket används ju underhandskastet också, kan man det så vet man ju principen. Enda skillnaden är att man inte har en hand att dubbeldra med.

Överhandskastet är också ett effektivt kast, även om man ser det ganska sällan. Finns det plats och ett långt kast behövs så är överhandskastet bra. Jag vet inte varför man ser det så sällan, det har liksom blivit lite fult att överhandskasta. Löjligt! Det är ju platsen som bestämmer hur man ska kasta, inget annat. I puppfisket kastar man ju överhandskast, enda skillnaden är att man inte kan dubbeldra med ett tvåhandsspö.

Så här ser ett framkast ut i överhandskastet. (Den lilla illustrationen till höger i fotot).

1. Efter lyftet går linan bakåt och bildar en linbåge. När tafsen sträcker ut bakom dig, trycker du iväg spöt. Butten dras du ner i magen vilket öppnar för linbåge framåt.

2.Tidigt stopp, viktigt i alla kast!

3. Efter stoppet kommer spöt fjädra ner och öppna upp och skapa en linbåge.

Presentation. Även om presentationen inte är riktigt lika viktig i laxfisket som i puppfisket så är den ändå viktig. Här har man som puppfiskare en fördel. Försök hålla fast vid det försiktiga, eleganta och ickeplaskande från puppfisket. Även om det sägs att laxen inte är särskilt skygg så tycker jag att det är alltid är bäst att laxen inte vet att man är där.

Redskap. Tyvärr så är även laxfiske som allt annat fiske, en materialsport.  Några väsentliga grejer behövs för att kunna fiska lax. Den största skillnaden från ”puppfisket” tycker jag är linorna, inte utförandet på dem utan de olika sjunkgraderna. Det behövs flera linor för att man ska bli effektiv i sitt fiske efter lax.

Spö. Puppfiskets lågt klassade enhandsspön är inte ämnade för laxfiske. Här krävs lite större prylar, vid fiske i stora älvar vill jag gärna ha långa spön. Gärna 15 fot. I mindre älvar använder jag mest 12 eller 13 fots tvåhandsspön. Man kan också använda enhandsspön i laxfisket, Då bör de vara 9-10 fot långa och i klass 7 till 9.

Rulle. Även här behövs det lite större grejer. Rullen måste rymma en del backing, skjutlina och tjock fluglina. Rullar från klass 7 upp till 12 behövs. Backinglängden bör ligga på 200-300 meter. Beroende på vart man fiskar. Jag vill gärna ha en hyfsat bra broms på min rulle, chansen att man får överslag som bildar skatbo minimeras. Det finns bra bromsfria rullar som bara har ett motstånd, de funkar också.

Linor. I min mening en av de viktigaste ”måsteprylar”. Jag vill ha många linor i olika sjunkgrader och utförande. Här är det lätt att gå vilse, det finns kopiöst mycket linor att välja på. Jag gillar de nya linorna som man kan byta ut topparna på. Huvudlinan är en flytlina med intermediatespets. På denna huvuddel kan du aptera toppar i olika sjunkgrad. Man behöver alltså inte byta hela klumpen.

Till artikeln i AOF bad jag min kompis Puppmetarn svara på 5 frågor om hans tankar kring att börja fiska lax.

Varför vill du börja fiska lax?

För att styrkan och tyngden lockar mig. Misstanken om att sensationen är större, att kicken stannar längre. För att det är så svårt. Späkandet och den inbyggda karaktärstesten i att kasta ut i tomheten i veckor utan kontakt. För traditionen, det klassiska i att fiska efter lax med fluga. Verkar spännande att kasta med tvåhands. Flugorna är fantastiska. Vattnen mörkare. Strömmen stridare. Naturen närmare.

Varför tvekar du att ta steget?

Den inbyggda karaktärstesten. Tid och ekonomi. Familjesituationen kommer att tvinga fram ett val, ett val där det lilla fisket måste förlora. Insikten om vilken mängd tid, engagemang och intresse som kommer att krävas ens för att lyckas någorlunda. Insikten om att ingenting annat kommer att räknas när man väl fått en lax. Riskerna att börja uppträda som en missbrukare ("jag lovar, det här blir min sista trip").

Hur upplevde du första fiskeveckan i A-n„s?

Första veckan började chockartat med en fantastisk fisk. Lärde mig otroligt mycket men dramaturgin blev fel. Fick inte jobba mig till belöningen utan fick den i förskott och betalade sedan med en massa fruktlöst kastande. Det fantastiska hann sjunka undan och på hemresan kändes det lite mulet att vi inte tog fler fiskar.

Hur såg du på den andra veckan i A-n„s?

Andra veckan var ren utbildning, jag sög i mig så mycket kunskaper jag kunde och betraktade det som storfiskets bootcamp. Skulle jag palla att jobba så hårt, fiska så många timmar utan att ruttna ihop? Jag trivdes till slut rätt bra med det hårda fiskandet och kände efteråt att jag hade utfört något, även om ingen fisk landades. Blandad känsla i efterhand, kan se att det passar mig på ett sätt, men inte på andra. Kände att kastandet tog ett rejält skutt och jag började förstå tänket. Började för första gången njuta av mitt eget kastande istället för att hela tiden hata mina begränsningar. Hade nog tänkt mig att logiken skulle segra, att jag nu skulle få åtminstone två fiskar. Men istället blev jag varse mörkret och tomheten i den fundamentala orättvisa som utgör laxfiskarens ensamma biotop.

Vilken är största skillnaden från det vanliga puppmetet?

Största skillnaden är att när man puppmetar är det meningen att man ska få fisk. Medan det i det andra fallet i första hand ska göra ont. Det ska fortsätta att göra ont så länge att belöningen verkligen betyder något. Puppmetandet är en småputtrig syssla som ger förströelse och en viss spänning. Men meningslösheten om man går tomhänt från ett puppmete är större än om man har kastat efter lax/storöring. Då har man ändå GJORT något.

Kommer du att fiska lax i framtiden?

Troligen, vet bara inte exakt när. Det känns både obehagligt och lockande. Jag är oändligt tacksam för att du håller dörren öppen och endera dagen kliver jag in.  


Stor fisk, utmanande, spännande, vackert, intressant och helt underbart. Är några saker jag tycker beskriver laxfisket. 

Det börjar dra ihop sig mot jubileum för Båges. Den 20 februari 2016 la jag ut mitt första blogginlägg. Tills det datumet 2017 kommer jag granska hur det första året gick. Hur många har läst? Vart finns läsarna? Vilka är de? Är det tillräckligt många för att fortsätta? Vi får se.