söndag 3 september 2017

Sista dagen i Testebo

Det regnar lätt, men så där blött. Hatten ligger som en blöt katt på skallen.

– Fan! Det här med att reka är inte roligt längre! Säger Finnen när han trampar ner i ett halvmeter djupt dike som ligger gömd i det höga gräset.

– Och skit luktar det också! Svarar jag.

– Det måste ligga en dynghög här någonstans.

Jag står bakom Finnen och tänker på alla fästingar som kryper ner i skjortkragen. Hatar fästingar, men fästingar gillar mig. Säker på att jag har borrelia eller en annan ännu inte upptäckt sjukdom som de små äcklen sprider. Lutar jag mig mot ett träd och blundar, så somnar jag. Är inte det borrelia så vete fan. Gräs, sly och trädgrenar sträcker sig efter mig och min utrustning. De greppar allt de kan komma åt. Finast är ju när man hinner gå tio meter genom skiten innan man märker att ett träd har nappat på flugan. Svetten lackar, jag lackar ur. Är het som en kamin när jag vispar ut flugan på den böjda nacken. En fin nacke, här ska det bara stå fisk. Helst öring då, någon gammal svartlax vill jag inte dra på med det lilla switchspöt. Här vill jag inte springa, vet ju inte ens hur det ser ut tio meter längre ner runt hörnet. Skulle vara helt chanslös. Jag tänker på den där laxen som gick upp i ån tidigare. 135 cm! På Najc sa man att jag kan ta bort 5 cm på den fisken.

– Herregud, det är ju fortfarande ett monster!

130 cm arg lax i den här lilla ån, på elva fotare i klass 6.

– Vilket äventyr!

Skulle vara som att kroka en späckhuggare hemma i Svartån. Nä, eller jo, jag skulle nog vilja pröva. Hellre torska en sådan fajt än att inte ens vara med om det alls. Det är ju ändå upplevelsen som är en av orsakerna till att man håller på med det här. Men, helst vill jag ha en av de feta öringarna som jag har sett stigit upp i ån. Flytlina, lång tunn tafs och en skir liten ekorrfluga. Det tror jag kommer att fungera. 



Det är sista fiskedagen i ”Ån” idag. Jag och Finnen tyckte att det var dags att börja rekognosera ån för ett eventuellt framtida fiske. På eniro och hitta.se har jag letat fram en sträcka som vi ska ta en närmare titt på. När jag och Finnen kommer fram till bron, börjar jag fiska en bit uppströms på åns norra del. Finnen går nedströms för att reka åns södra del. Jag hittar en riktigt fin liten fiskeplats, en djupnacke med en efterföljande liten kort ström som mynnar ut i ett lugnare vatten nedströms bron. Jag börjar så högt uppströms nacken jag kan. Jag gillar svarta segflytande vatten som finns en bit uppströms nackar. Det är ofta här man hittar dem, bamsingarna. Den korta sträckan avslutas på en liten brygga. Jag kallar den öringbryggan, då den ligger perfekt placerad för att kunna fiska av den hetaste delen av nacken bra. Jag byter till en sjunk åtta tip och gick sträckan en repa till. Inget händer.

– Konstigt.

Längre uppströms går det inte att komma längs strandkanten. Ett dubbelt staket med ett dike emellan gör det omöjligt. Finnen rapporterar att det fanns en liten plats längre nedströms, men särskilt het är den väl inte. Han fiskar av strömmen direkt uppströms bron och jag går för att reka nedströms på norra sidan. Här nappar träden friskt på min fluga. När jag väl har tryckt, krupit och ålat mig ner till och längs vattnet, så tycker jag att det inte ens är lönt att fiska. Kanske en bit i utloppet ut i selet. Men, nej. 
Chrille ringer.

– Hur går det?

– Inge vidare. Svarar jag.

Han ger mig ett tips. Vi sticker. Det är allt annat än lätt att hitta någonstans att ställa Finnens lilla husbil. ”Ån” är känd men ändå anonym. Inte många som fiskar här. Finns inga parkeringsplatser, skyltar, stigar eller annat som underlättar. Utan vi får traggla oss fram till vattnet. Förr gillade jag det, men nu vete tusan. Blivit gammal och bekväm. Platserna vi hittar och fiskar är ofta grunda och steniga. Flytlina och intermediatetippar funkar bäst. Nu vet vi lite mer om ”Ån”, vi beslutar att det får räcka för denna gång. Vi styr mot ”Älven” för en fiskedag där.





Nu hem till FIN tidningen som ligger rykande färsk hemma och väntar.

/Båge

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar