"Citygädda" den 26 april

Jag cyklar förbi det gamla kraftvärmeverket. Byggnaden helt byggd av brunt tegel ser ut som något som skulle passa som skurknäste i Batmans Gotham city. Idag har vi ett nytt kraftvärmeverk, den här används idag som äventyrsbad. Jag cyklar förbi parkeringen där det tidigare låg en äng och gamla industri- och båtförvaringslokaler. I ”skitviken” lägger man i lyxbåtar. Allt fler båtar ligger i vattnet för var dag som går. En lång segelbåt i trä hänger 

i luften och är på väg att sänkas ner försiktigt i det kalla vattnet. På land håller man på att färdigställer andra båtar som också ska sjösättas. Näsborrarna fylls av tung färglukt när jag cyklar förbi hopen av lyxbåtar, några lika stora som min lägenhet. Jag är på gäddjakt. 

Det har varit och är fortfarande kallt nere i Västerås hamnar. Mina ”hemmabryggor” har inte riktigt levererat. Nu ska det sägas att jag är något av en rookie när det gäller gäddfiske på våren. Men i år har jag bestämt mig för att testa. Några fiskar har jag fått, men ingen bättre. Jag har sett några stycken. Men de har inte velat ta mina flugor. De fokuserar sig bara på de stora stim av löjor som just nu befinner i hamnarna. Idag tänker jag prova lite längre bort. Där finns några punkter där jag tror att det ska vara möjligt att hitta en något bättre fisk. 

Alla de här platserna har en del vattenvegetation med närhet till något djupare vatten. Betesfisk finns alltid här, året runt. 

När jag kastar ut flugan i den gamla småbåtshamnens inre del lyser solen. Jag drar ner dragkedjan och lyfter upp kepsen i pannan. Vattnet är stark färgat och siktdjupet ligger på kanske en decimeter.  

–Inget vidare idé det här. Tänker jag och fiskar mig bortåt längs kanten. 

Vattnet är lite bättre på andra sidan cykel- och gångvägen. Här finns det lite gräs och bråte efter kanten. Här borde det vara hetare. Här kan gäddan ta skydd i vegetationen i närhet av all betesfisk. Här brukar jag få fisk på höstarna. 

Jag fiskar mig bortåt mot den lilla fina gångbron där småbåtarna tar sig under och ut i den stora hamnbassängen innan de kan ta sig ut i själva Västeråsfjärden. Det är här jag har tänkt att jag ska hitta den. Den där stora. Här finns ett par plättar av vass och bråte i när-

heten av det djupare vattnet där båtarna går. Jag fiskar noggrant utan att något händer. 

Jag söker av minsta lilla plätt ända in i land. Kasten jag lägger är mellan 2 och 5 meter långa. Flugan fiskas genom gräskanterna och inunder bryggorna. Inget händer. 

Jag går över cykelvägen till den lilla hamndelen. Vid några stora vassblad lägger jag ner flugan och jiggar den fram och tillbaka. 

En gädda blixtrar till, men den missar. Flugans wiggle tail är det enda den får med sig i munnen. Ett nytt kast, flugan simmar stadigt med tailen förföriskt viftandes. Gäddan kommer igen, men jag är för snabb och drar bort för tidigt.

–Vad gör du? Hör jag en röst säga bakom mig.

En äldre dam har stannat med cykeln på bron. 

–Jag fiskar gädda. Svarar jag.

–Kan man få gädda här? Frågar hon.

–Vänta ska du se. Säger jag och lägger ut flugan en tredje gång.

Genast kommer gäddan och klipper den rakt över mitten. Det plaskar till och en stor virvel trycker upp på ytan.

–Ojojoj! Herregud! Skriker cykeltanten.

Det blir ingen vidare fajt då fisken är liten. Jag lossar den och fisken simmar tillbaka ner i det lerfärgade vattnet.

–Där ser du. Säger jag och ler mot cykeltanten.

Hon cyklar vidare och jag går tillbaka till den andra sidan igen, men lite längre bort. Flugan landar i en smal kil mellan en båtstolpe och en tät matta av gräs på vattenytan.  Efter ett par drag känner jag ett tydligt ”tick” i linan samtidigt som vattnet vid flugan lyses upp av en fisksida 

i djupet.

–Det där var nog en bättre fisk. Tänker jag och lägger ut ett nytt kast.

Men den är inte längre intresserad. Jag flyttar mig till andra sidan av mattan av gräs. 

Flugan simmar förföriskt efter hela långsidan av vatten-vegetationen utan att något händer. Flugan läggs lite längre ut från gräskanten och fiskas in. När bara tafsen återstår drar jag spöt åt sidan för att fiska ända in mot land. En stor fisk slänger sig ur vattnet och tar flugan i vad som känns i luften. Den återvänder ner i vattnet med ett brutalt plask och simmar snabbt ut mot öppet vatten i hamnbassängen. 

Spöt bugar djup när fisken tar några meter lina ur rullen.

–Det var väldans! Tänker jag förvånat.

Jag pressar hårt och fisken stannar och tvärar åt sidan. Den vänder och gör samma procedur åt andra hållet.   

Fisken känns tung. Jag ler för mig själv. Den kommer motvilligt och ger upp genom att lägga sig på sidan. Den spjärnar med kroppen. Fingrarna letar sig in under gälen och jag får ett bra grepp om den. Det är en fin pjäs. Hon är ganska rund och fin. Har hon kanske inte lekt klart? Flugan sitter långt in i hennes käft. Kroken sitter i munnens tak. 

Jag fiskar oftast med tandemflugor med stora hantelögon och en lätt krok bak. Detta får flugan att fiska med kroken uppåt. Vilket jag tycker är bra då gäddan är starkare i över- än i underkäken. 

Tänker att jag skadar fisken mindre då. 

Jag försöker fota fisken medan jag håller i den. Det går som vanligt inget vidare utan jag får lägga den strandkanten för att fota den. 

Jag ser till att den ligger på blött underlag och att inte ögat ligger emot något.  

Det är ingen jätte, men det är en riktigt bra fisk för att vara en ”promenadfiskad citygädda”. 

Jag letar vidare och finner ytterligare några gäddor, 

men ingen av samma kaliber. 

Jag cyklar iskall, men nöjd hemmåt. 

Det blir pannbiff till middag idag!