Ubåtsjakt i Emåns mynning

Grabbarna grus. Längst bak från vänster. Keno, gillar att spela spel. Uno är hans favorit.  Lite av gruppens pappa, 

han ordnar, fixar och ser till att saker händer. Rookien, gruppens färskaste laxfiskare. Ihärdig, vetgirig och bäst av allt. 

Han gillar att diska. Skrotarn gillar inte att diska. Han är gruppens sommelier och dryckeskännare. Finns inte ett vin han inte kan identifiera. Nere från vänster. Jag. Och sen Förläggarn, gillar att läsa böcker. Han läser allt, framför allt om fiske. På kvällskvisten läser han högt för gruppen. Han har alltid råd att ge när fisket känns svårt. Gordon, gillar allt som har med mat att göra. Efterrätt i påse är hans absoluta favorit. Han är gruppens laxjägare som alltid lyckas kroka en fisk. Och sist då, Flugsnapparn. Han älskar att binda flugor. Ingen i gruppen behöver ta med egna flugor. Nybundna fluglådor delas ut till alla 

i gruppen inför varje resa. På kvällarna binder han flugor och lyssnar på klassisk musik. Måzart är hans favorit. Ett härligt gäng, minst sagt. Nu fattas Laxsnapparn. Han valde att fiska gädda istället. Han som annars snor andras laxar när han inte får någon lax att bita över hans egna flugor. Vi saknar honom. Förresten, vill gratulera både Keno och Förläggarn som båda har fyllt 40 jämt.  

Grattis grabbar!

Den lilla kråkan attackerar den stora fågeln om och om igen. Den pickar den i nacken och kraxar irriterat. Den stora, en havsörn, väjer lojt och uppgivet åt sidorna för att slippa undan attackerna. Den lilla terroristen ger sig inte. Den flyger hela tiden nära och bakom den ståtliga örnen och pickar på den. Det ser ut som om att bjässen är van vid behandlingen. Med tunga vingslag flyger den lugnt vidare och väjer bara ytterst lite när attackerna blir alldeles för påstridiga. De försvinner bakom trätopparna och jag sänker min blick och ser ut över viken. En stor lax visar sin rygg i porten. Den vispar lugnt upp en stor virvel på ytan.

-Kanske 15 kilo eller mer, tänker jag och greppar spöt.

Ytterligare en lax plaskar till i ytan på halv klumplängd.

-Den var liten, kanske 7 kilo bara, tänker jag.

Det är lätt att bli ”viktskadad” här vid Em. Här finns inget smått. Skräddarna som ilar omkring i strand-

kanten här, är stora som femkronor. Löjorna som biter över våra små flugor ser ut som små tarponer. Svanarna som simmar fram och tillbaka i viken ser ut som mindre karibiska kryssningsfartyg. Det enda som är smått är flugorna vi använder för att locka till laxhugg. 

Beissflugan landar en bit uppströms den mindre laxen. Den fiskar ner mot målet. Inget händer. 

Fyra kast i olika vinklar och infiskning läggs på fisken innan jag fortsätter ner mot den större. Flugan försvinner ner i strömmen på andra sidan. Den fiskar in mot målet. Jag är på helspänn medan jag syntar hem flugan för att sätta extra fart på den. Nu är den på fisken. 

Det tar brutalt! Jag reser spöt för att sätta kroken. Spöt bugar djupt, i två sekunder. Böjningen ger med sig när en id plaskar upp på ytan. Här finns imponerande idar, denna är säkert på 1,5 kilo eller mer. Vi har nog tagit över 70 idar mellan oss i gruppen. 60 löjor, 30 mörtar, 20 abborrar och 4 gäddor. Det är många många förhoppnings-

fulla hugg det! Just det, en brax har vi fått också. Den ståtliga fisken på över 2,5 kilo, tog Flugsnapparn igår. 

Igår tappade Gordon en fisk, att den var stor är onödigt att säga. 

Fisken kom på att den var i fel åmynning. Den skulle upp i en av Ölands åar. Den försvann snabbt. Halvtimmen senare var förläggaren 

i en vad som såg ut som en tarpon. 

När jag reste min blick i reaktion till hans gälla skrik på hjälp. Såg jag hans spö stå rakt ut. Hela hans lina var sträckt över viken och i ändan satt en, vad jag såg en tarpon. 

Fisken krängde med halva kroppen ovan ytan. Vattnet yrde och ytan var skummig. Ja, ni vet som på de där bilderna man ser från tarponfisket från någonstans långt bort. Jag forstätter nedströms, kastandes, syntandes, kastandes, syntandes, kastandes, syntandes. Här blir alla syntare, vi kommer alla ha frisyrer som förvaltaren innan vi åker härifrån. 

Förvaltaren har tagit en lax. En liten en, på bara 97 cm. 

-Storleksskadad som sagt. 

Han tog den på en Beissfluga några dagar innan vi kom hit. Flugsnapparn vadar i på andra sidan. Han fiskar noggrant han. Han lägger 4 kast på varje punkt innan han vadar ett par halvfötter nedtröms och lägger fyra till. Laxarna ratar även hans flugor. 

Mat och sov klockan ringer. Det är dags för brunch. Jag tar mitt pick och pack och promenerar upp mot huset. Gordon står 

i dörren med ett silverfat och välkommnar. På den ligger bacon, ägg, vita bönor. 

Bakom honom hör jag Skrotarn säga.

-Till det här borde en liten fin portvin passa. Men bara en liten en.

Nästa år kommer jag att få en lax! Kanske.