Jag har haft ont i ryggen i en vecka. Riktigt jävla ont. Bilderna ljuger lite, det syns inte hur ont jag hade.
-----------------------------------------------------
– Det här är ju lönlöst. Tänker jag och stänger av kameran som sitter på bröstet.
Jag dänger ut flugan och låter den sjunka ett slag medan jag
går sakta nedströms. Flugan försvinner ner i djupet. Jag stannar och börjar
fiska hem. Den fastnar direkt. Att döma av stumheten så är det bara att
dra av tafsen. Det var fjärde flugan idag. De börjar ta slut. Två kvar i
bröstfickan. Ett ess och en joker. Den ena är en tandemfluga i färgerna svart,
gul och silver. Den andra är en mindre krokfluga i färgerna vit, silver och
mirage. Nyss berättade Mats som jag fiskar med, att gäddorna här i ån brukar mumsa
i sig rejält med nättingar. Det får bli esset, den svarta. Jag knyter på flugan
på en ny tafs och släpper ut den i vattnet. Den hovrar lugnt medan flashet
spelar i det svaga ljuset.
– Den blir bra. Tänker jag och kastar ut i den svaga
strömmen.
Platsen vi fiskar består av en skarp djup gräskant. Längre
ut finns en svag ström. Det är i kanten som gäddorna borde stå. Jag fiskar mig
sakta nedströms efter Mats.
Det är i Mats "hemmaå" vi befinner oss. Han är en
kollega på Flugfiske I Norden. Han bjöd hit mig redan förra året. Men det blev
aldrig av då. Mats är "puppmetare". Men det är inget jag håller mot honom.
Han grinar lite illa varje gång jag pratar om lax och havsöringsfiske. Han ser
lite ut så där som när man biter i en citron. Mats är trevlig, mycket trevlig,
lätt att vara med. Han är också en duktig, ihärdig och en ivrig fiskare, det
vet jag sen vi fiskade lite tillsammans på FIN-träffen i förra året. Mats var en
av dem som tog flest fiskar.
Men nu är vi alltså här, i Mats å. Han var kaxig och sa det
där ordet när han hämtade upp mig på stationen.
– Fångstgaranti.
– Eller nej, kanske inte. Fortsatte han.
– Nu har du lovat. Sa jag.
En mäktig havsörn flög lojt och lugnt över oss medan vi
drack vårt morgonkaffe. Vi startade vårt sök efter gädda. Det är mycket fina
gäddplatser han har släpat runt mig till. Platser som borde ha levererat. Vi
har haft ett fåtal attacker på våra flugor, men ingen av dem har fastnat. Vi
bröt fisket mitt på dagen för en finmiddag hos Mats föräldrar. Det är alltid
lika trevligt att äta fint iförd långkalsonger hemma hos främlingar. Mats
himlade med ögonen när han mamma mitt under middagen sa.
– När ska du sluta med det där fisket.
Mats föräldrar är inte främlingar längre.
Varma i magen
fortsatte vi vårt sök efter bitvillig gädda. Vi fiskade vid en stor bruksgård nedanför ett kraftverk. Mats
vadade ut på en "hylla" nedanför kraftverket och fiskade tillsammans
med en strömstare som satt och putsade sig.
Han fick snabbt vada tillbaka när kraftverket började släppa på vatten
utan förvarning. Vi åkte tillbaka mot där vi startade fisket. På väg dit körde
vi förbi en av de andra punkterna vi fiskat tidigare. Där jag tyckte att det
var mycket hett.
– Vi provar här igen. Sa jag.
Mats tvärbromsade och parkerade vid bron.
Det är där vi befinner oss nu. Solen släpper fram några tveksamma och försiktiga solstrålar genom molnen.
– Nu jävlar är det nog dags. Tänker jag.
Jag dänger ut flugan, låter den sjunka medan jag går sakta
nedströms. Mitt i infiskningen byter jag taktik. Istället för söliga långa drag
fiskar jag istället hem flugan med mycket korta snabbare drag. Flugan borde
liksom skaka sig fram genom vattnet. Något stöter till flugan hårt. Det känns
precis sådär som när en gädda naggar till flashet på flugan.
– Där var det nog en! Säger jag till Mats.
Han kikar lite tveksamt på mig. Jag dänger ut igen lite
uppströms och låter flugan sjunka innan jag fiskar hem. Det tar bestämt men lugnt.
– Den är nog rätt fin. Säger Mats när gäddan lojt vänder i
ytan.
Jag kommer på att jag har filmkameran på mig. Den slås på.
(Filmen kommer att kunna ses på min Facebook-sida.) Det är en mycket vacker och
fin madam som har bitit över min fluga. Hon kapitulerar, vi fotar, lossar kroken
och släpper tillbaka henne. Vi bestämmer att åka till ett ställe till, där vi
började. Mats har två gäddor på, men de vill inte sitta kvar. En strömslända
kryper över min keps när packar ihop våra grejer. Mats, den
"puppmetare" han är, får snabbt fram kameran.
Tack för en mycket schysst dag Mats!
/Båge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar