_______________________________________________
Älvens klara vatten avslöjar allt. Som segt glas flyter det
sakta över bottens stenar. Alla är de nästan exakt lika stora, men i olika
färger som gula, gröna, vita svarta och bruna. Flugan landar med ett litet
plupp i det lugnare vattnet i älvens mitt. Linan lägger sig i en lätt båge och
börjar i lagom fart att fiska in mot min sida av älven. Sjunktoppen ligger i
vattenskiktets mitt. Solen bränner och hettar på min högerhand. Det är dags att
fiska lite mer på andra sidan så brännan blir jämn på bägge händerna. Flugan
närmar sig det mer turbulenta delen på min sida. Här bildas ett v av två mindre
strömmar som möts. Poolen börjar grunda upp under v:et. Här ska det ju stå
fisk. Handen håller jag helt stilla för att inte störa flugans fart och
hållning. Mitt i v:et tar det hårt. Det är lustigt, när en lax tar. Det känns
som det mest naturliga som kan ske. Fisken börjar stånga där den tog. Spöt står i en djup båge. Det är ingen stor fisk, det känns. Jag känner
en stor lättnad och lycka över att stå här och drilla en lax. I en vecka har jag jagat och slitigt. En lax
har tidigare drillats innan den helt odramatiskt bara lossnade och lämnade mig
mycket ensam kvar på stranden. Fiskens sida glittrar och bländar mina ögon när
den tar sig förbi utanför mig. Den gör en kort rusning ut mot poolens djupare
del. Helt plötsligt så försvinner den, den syns inte. Endast signalerna i spöt
avslöjar att den är kvar. Jag borde kunna se den, ytan är hyfsat blank. Det är
som den har gjort sig osynlig. Efter några korta rusningar tvingar jag in den i
en liten bäck jag har backat upp i.
-Vill du ha hjälp? Frågar min fiskekompanjon Duva.
-Ja, du kan ta den nu, svarar jag.
Han är nervös, säkert på grund av att jag inte har fått någon lax på land än. Vilket han har. Jag känner lugn. Han ramlar omkull när han fått grepp om spolen. Greppet håller och vi kan ta upp fisken på höjden bakom oss. Säsongens första lax är landad. En lättnad sköljer genom kroppen. Bäst av allt är vilken fluga den tog på. Den skapade jag förra året. Jag ville ha en liten med en ändå hyfsat lång vinge. Styv skulle den vara för att få en svävande gång. Då skulle den kunna fiska vatten med dålig fart och platser utan särskilt stora djup. Den skulle vara skir, då den kunde smyga sig nära fisken utan att upptäckas för tidigt. Flugan var gjord endast av bucktail. Huvudet utgjordes av en mini kon för att balansera upp kroken bak. Nu har den gjort sin efterlängtade debut i en älv av flytande glas med mycket skrala mängder av lax. Den har fått namnet Plenty of Bucks. Inte på grund av att den har mycket bucktail, för det har den inte. Namnet kommer från att den under denna dag lurade fem laxar att bita i flugan.

Material:
Färgad X-small tub.
Färgad bucktail.
Svart bucktail.
Mirageflash.
Svart kon.
Bränn en krans på tuben.
Fäst tuben på bindstädet.
Bind några bindtrådsvarv.
Välj en liten bunt bucktail klipp av den.
Tapera bunten genom att dra ut några strån i buntens mitt.
Klipp buntens front rakt.
Lägg lite lack på buntens front.
Fäst bunten på tuben med två bindvarv.
Bredda bunten med tumnageln så den ligger brett på tuben.
Dra bunten försiktigt bakåt så cirka två millimeter återstår
framför inbindningen.
Fäst ordentligt med några bindvarv.
Superlimma lite!
Bind in mirageflash och vik den dubbelt. Den ska bilda ett v
över vingen.
Välj en bunt svart bucktail och preparera och bind in som
den tidigare undervingen. Den ska vara längre.
Superlimma lite!
Lossa flugan från städet och dra på en kon.
Klipp av tuben så fyra millimeter tub återstår.
Bränn ner de fyra millimetrarna till rejäl krans.
Färdig!
Tillsätt vatten. /Båge
Tillsätt vatten. /Båge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar