20170531

Det är en stor dag idag ska ni veta. Idag går min pappa i pension. En dag som jag vet att han har väntat på länge. En dag som han är mycket väl förunnad. Han är värd vila, ro, kunna syssla med det han vill och självklart att kunna fiska så mycket som han vill. Min pappa har alltid funnit där för mig. Vad jag än har gett mig in på, så har han funnits där och stöttat mig. I många av alla mina minnen, så finns han där med mig. Inte bara när det gäller fiske. Men kanske framförallt där. Då vi delar samma passion för ämnet. Jag har fiskat ett helt fiskeliv tillsammans med honom. Och då känns det som att vi har massor av fiske kvar tillsammans. 

Här kommer en liten story från ett av våra fisken tillsammans. När jag gick på högskolan hade vi utbildning i att hålla föredrag. Att stå framför en grupp människor och tala. På den första lektionens slut fick vi till uppgift att på nästa lektion hålla ett fem minuter långt tal. Vi skulle berätta om något vi hade varit med om. Tre klasser med trettio personer i vardera skulle närvara. Jag kommer ihåg att jag var nervös. Länge hade jag grubblat på om vad jag skulle tala om.  Jag valde att berätta om när jag fick min första lax. När dagen kom stod jag nervöst och lyssnade på alla de andras berättelser. Jäklar vad duktiga de är, tänkte jag. När det var min tur att gå upp på podiet hann jag tänka.

– Är det verkligen något att berätta om?

Ingen av de som lyssnar kommer ens kunna relatera till händelsen.

Detta var vad jag berättade.

Jag och min far befinner oss i Verdalsälven i Norge. Året är 1984 och jag är tio år gammal, om jag nu minns rätt. I Norge har jag redan varit och fiskat några gånger. En lax har jag hunnit förlora. Det var för tre år sedan, i Stjördalälven. Det var Pappas fel att jag tappade den. Han tog tag i linan då fisken skulle landas. Det vet väl alla, att i linan tar man inte när det är dags att landa en fisk. Den gången fiskade jag med drag, eller sluk som norrmännen kallar det.  

Den här gången har pappa har placerat på en sten med ett kastspö i handen och åkt över till andra sidan för att fiska. Nu hängde istället en burk mask hänger kring min hals i ett snöre. På linan sitter ett sänke och en krok med en tuss rött garn på. Pappa har instruerat mig i hur jag ska fiska. Jag trycker på ett par halvstora maskar på kroken och kastar ut lite snett uppströms. Sänket når botten, jag lyfter spötoppen lite och sänket börjar vandra över bottens stenar. När linan spänner och hänger rakt nedströms, vevar jag in. Kollar att maskarna ser "fina" ut och kastar ut på nytt. Pappa kommer gåendes ut bland trädverket på andra sidan. Han slår sig ner på en sten och vinkar till mig. Han tar fram en fluglåda i plåt, böjer ner huvudet medan ett finger vandrar över flugorna i lådan. Jag kastar vidare. Snart får jag byta mask då de på kroken börjar se lite "trötta" ut. Ett nytt par tar deras oönskade plats. (Idag har jag ångest över alla stackars maskar jag har mördat när jag var liten.) Jag hoppar över till en sten längre nedströms och kastar ut igen. Linan vandrar nedström när sänket hoppar över stenarna på botten. Det är första gången jag fiskar med mask på lax.

Undrar om jag gör rätt, tänker jag.

– Pappa! Gör jag rätt! Ropar jag över mot andra sidan.

Pappa reser huvudet och ropar tillbaka.

– Ja, fortsätt bara.

– Hur vet jag om en fisk tar masken? Ropar jag.

– Det kommer du att märka! Svarar han.

– Ibland kan det kännas som om att något knaprar på masken! Fortsätter han.

Pappa vadar ut i vattnet och svingar ut sin fluglina. Jag ser förundrat på. Flugkastet ser riktigt spännande ut. Jag har fiskat en del fluga, jag också. Då efter regnbåge. Jag gillar flugfisket mer än alla de andra sätten att fiska. Jag tycker att flugfiske är häftigare, snyggare och mer spännande. Flugorna är också mer intressanta än alla andra beten. Dessutom så kan man göra dem själv. Vilket pappa också gör. Visst köper han också en del flugor. Då han inte än bemästrar flugbindningen riktigt än. Jag brukar se på när han binder. Ibland får jag också binda. Jag kommer ihåg den där tjocka Wolly Buggern jag band och gav pappa. En Bugger utan kroppshackel. Bara en tjock svart kropp med en tuss av grönt garn längs bak. I Prinsjön i Hökensås fick pappa en regnbåge på den. En fin fisk på över tre kilo. Jag kommer ihåg att jag var mycket stolt över att ha bundit den flugan. Jag tror faktiskt att jag har den kvar någonstans därhemma. Jag hoppar vidare till en sten längre nedströms samtidigt som min pappa gör likadant på andra sidan. Jag kastar ut och låter sänket ta sin väg över stenarna på botten. Linan stannar tvärt. Inget känns i spöt. Eller? Jo, det darrar lite. Det känns faktiskt som om att något knapprar på masken.

– Något knapprar på masken. Ropar jag till pappa.

– Vad ska jag göra?

– Gör ett mothugg! Ropar pappa tillbaka.

Jag drar till i spöt. Det böjer sig. Något där nere under ytan, tar till flykten. Uppströms!

– Vad gör jag nu! Ropar jag i panik.

Pappa vevar in sin fluglina.

– Låt den simma bara!

Fisken tvärvänder och rusar istället nedströms. Haspelrullen spole snurrar snabbt då linan dras från den. Spöt bugar sig allt djupare.

– Den kommer att gå av! Ropar jag.

– Lossa bromsen! Ropar han tillbaka.

Mina fingrar letar efter knappen som lossar bromsen. Jag hittar den inte först och paniken stegrar. Efter en del trevande hittar jag den och vrider på knappen. Spöt bugar sig djupare när linan slutar lämna rullen. Laxen tar till luften i ett akrobatiskt hopp. Jag har dragit åt bromsen istället för att lossa den. Laxen träffar vattenytan i ett ljudligt plask. Jag vrider knappen åt andra hållet samtidigt som laxen rusar ännu längre nedströms. Lina försvinner ut från rullen igen.

– Följ efter en bit! Ropar pappa.

Det gör jag. Laxen vänder och jag får veva hem lina. Den stannar. Linan försvinner ner i vattnet rakt utanför mig. Fisken står bara och tynger i linan.

– Vad gör jag nu? Ropar jag.

– Låt den vara bara, det är inte över ännu! Svara pappa.

Efter att ha stått kvar en stund, börjar linan att röra sig sakta uppströms. Lina dras sakta ut från rullens spole. Spöt böjer sig djupt. Laxen vänder återigen och rusar nedströms. Men, den här rusningen blir kort. Fisken hoppar igen. När den slår ner i ytan, så blir den kvar där. Vattnet yr åt alla håll när fisken i panik slår vilt omkring sig. Den slutar och blir liggande med sin silvriga sida upp mot den klarblå himlen. Jag vevar in den. Emellanåt krummar laxen sin kropp. Den försöker fly. Men den orkar inte. Utan blir liggandes med sidan uppåt igen. Jag får in den till stranden.

– Vad gör jag nu? Ropar jag.

Jag har aldrig landat en lax. Hur gör man det?

– Ta tag i stjärtspolen! Ropar pappa.

Jag greppar spolen och drar in laxen upp på land. Spöt släpper jag när laxen börjar sprattla. Med den andra handen lyfter jag upp laxen i famnen och trycker den mot mitt bröst. Min överkropp far från sida till sida när laxen försöker ta sig loss. Den lyckas! Plums! Låter det när den är tillbaka nere i vattnet.

– Nej!!!

– Vad ska jag göra? Skriker jag.

Laxen kommer upp på ytan med sidan upp.

– Hoppa i och ta den.

– Jag slänger mig rakt ut i strömkanten.

Mirakulöst nog får jag tag i laxen. Återigen är den i min famn. Nu helt stilla. Jag reser mig upp. Vattnet når mig upp till magen. Jag tar sats och springer som en bergsget uppför brantens stora stenar.

– Du måste avliva den! Ropar pappa.

Jag tar en sten och slår den i huvudet några gånger. Laxen dör och blir liggande. Jag blir ståendes. Stirrandes på laxen. Jäklars vad fin den är. Glädjen bubblar över.

– Jag fick en!

– Bra jobbat! Ropar pappa.

Jag tar upp spöt och laxen. Med fisken i famnen springer jag två kilometer bort mot campingen där vi har vårt tält. När jag kommer fram sitter mamma och min lillasyster utanför tältet och leker.

– JAG FICK EN!

– Det var min första lax! Avslutade jag och tittade upp mot mina klasskamrater. 

Även om jag har sett ut på mina åhörare under tiden jag pratat, så har jag nog inte sett dem, eller hört dem. Nu gör jag det.  De skrattar och klappar händerna. Det verkar ha gått hem.

Grattis pappa! 

Eller vad säger man när någon går i pension? Grattis låter inte riktigt som det ska.

Skitfiske pappa!

Ja det låter bättre.