torsdag 25 maj 2017

Skit bakom spakarna, men vad fan vet jag






Jag har något jag har funderat på länge. Eller rättare sagt, jag har funderat på någonting som jag inte förstår. Nu känns det ju som vi är på väg framåt. När det gäller fiskeriets många frågor. Fler och fler engagerar sig. Fler och fler bryr sig. Fler och fler talar om det kring våra vatten. Fler och fler diskuterar viktiga frågor på sociala medier. Fler och fler skriver på listor som är ämnade påverka våra makthavare. Fler och fler bidrar med pengar för älvarnas och fiskens framtid. Fler och fler fiskar efter lax och havsöring. Vi borde ju vara starka då. Det borde ju gå bra då. Men gör de det?

En tanke slår mig alltid när jag sätta in mig i vad som händer kring våra lax –och havsöringsåar och älvar. Är det verkligen fisken och våra vatten vi bryr oss om? Det känns mer som om att det handlar om det gamla vanliga. Makt, pengar och egna intressen. Det viktiga verkar vara att varje individ eller grupp av individer får vad just de vill ha. Egen intressen går inte ihop med frågan om våra vatten och dess fiskars framtid. Vi kan inte fiskevårda våra vatten tillbaka till hållbara fiskevatten för att sen fortsätta att behandla dem som vi alltid har gjort, eller för den delen värre.

Den fråga som jag länge har grubblat över. Är att vi i sverige fiskar så innerligt efter utlekta fiskar. Vi svenskar gillar verkligen att fiska. Så till den milda grad, att vi gör fisket efter utlekt fisk till en ren konstart. Så hårt fastetsad är ”besfisket” i våra svenska fiskarhjärtan, att jag knappt ens vågar ta i frågan. 


–  Och vad kan jag säga? Jag fiskar ju också besa. 

Varje år i mitten av maj, försöker jag mig på det omöjliga. Jag försöker få någon eller några av de få blänkarna som simmar upp i Ljungan. Då biter det alltid på någon besa. Även om jag verkligen försöker minimera risken för det. Genom att fiska lite ytligare och snabbare. Vilket öppnar mer för att en blänkare ska ta min fluga. Besornas fysiska förutsättningar efter att ha spenderat höst, vinter och vår i älven. Är så pass ansträngda att de oftast tar flugor som fiskas sakta och nära dem. Det går inte att välja vilken fisk som biter över våra flugor.


Dessutom så brukar jag fiska en eller två dagar i Älvkarleby runt den första maj. Då är det näst intill uteslutande besor jag får att bita över mina flugor. I Älvkarleby är det ju också näst intill uteslutande odlad fisk dessutom. Här gör det inget att man fiskar besor, i min mening. Odlad fisk har i mitt tycke inget i vår fauna att göra. Kanske i några ytterst få fall. Men, är de vilda besorna så viktiga då? Varför inte fiska på dem? En fisk som har lekt har ju gjort det den ska, eller? I min mening är besorna viktiga. Visst har de lekt. Men de har långt ifrån gjort sitt. Många fiskar kan leka igen, eller till och med, fler gånger. De fiskar som klarar av det, är oftast starka individer. Dessa individers avkommor är viktiga. Dessa avkommor skapar starka gener, tror jag.

Sen har vi ju det här med respekt. Respekt för fisken och dess framtid. Att fiska på en fisk som har kämpat för sitt liv under många månaders mörker och kyla. Som efter att den har lekt och har tömt ur sig näst intill all sin kraft. Som bara väntar på lite värme så den orkar starta sin utvandring tillbaka ut till havet för att äta upp sig och återfå sina krafter. Det är väl inte dessa fiskar vi vill stoltsera med på bild. Men de är väl starka nog att klara av att tas av fiskare en eller två gånger? Nja. Jag vet inte riktigt. Kanske. Eller ja. Jag vet inte. Men egentligen handlar det inte om det, i min mening. En sak är ju säker, vi hjälper dem ju inte genom att göra det svårare för dem. Vi vet heller inte vad som händer de besor vi fiskar upp för att utföra Catch & release på. Hur drabbar det fisken? Om de dör, hur stor andel dör? 

Jag vill istället att dessa fiskar ska ha så bra förutsättningar som möjligt att komma tillbaka för ytterligare en lek. Nej, i min mening så fiskar vi alldeles för tidigt på säsongen efter både lax och havsöring. Dessutom fortsätter vi vårt fiske alldeles för länge. Vi klampar runt på lekområden och stör själva leken. Helt otroligt. I det heligaste av det heligaste. Inte ens där kan vi hålla oss borta. 

Vi gillar verkligen att fiska. Så till den milda grad att vi fäller krokben på oss själva och våra vattens fiskar.

Med respekt
/Henrik Båge

3 kommentarer:

  1. Fina tankar Henrik. Men skall vi bevara lax/havsöring bestånden så bör vi nog sluta fiska på nystigen fisk också. Ingen har nog tillräcklig kunskap om vad som händer med en tröttkörd mjölksyrefull lax när vi släpper tillbaka den. Om den dör så är ju allt borta.

    SvaraRadera
  2. Om man söker lite så ser man att det nu finns ett flertal vetenskapliga studier som pekar på att överlevnadsgraden på C&R lax är väldigt hög. Har tyvärr inte datorn här nu, men inte svårt att hitta om man googlar lite.

    SvaraRadera
  3. Om bestånden inte håller för fiske så tycker jag absolut att vi inte bör fiska i de vattnen Laxberndt.

    Absolut finns det info att hitta Richard. Men ska nog framöver sätta mig in i frågan mer noggrant senare framöver. C&R är något som jag definitivt skriver under på. Alla gånger. Men visar det sig att det drabbar fisken på ett alldeles för negativt sätt, så är det ju inte bra.

    SvaraRadera