Flugbindning på mitt sätt

När jag binder mina lax och havsöringsflugor utgår jag som oftast från de gamla klassikerna. Mikael Frödins bok "Klassiska Laxflugor" har alltid varit lite av min bibel. Där finner jag min inspiration när jag binder mina flugor. Gammalt blandas med nytt i form av färger, form och bindteknik. Här berättar jag lite om hur jag tänker. Illustrationerna, grafikerna, fotona och texten skapade jag för några år sedan för en längre artikel i ett magasin. Det fanns inte direkt något intresse för grejerna så de får publiceras här istället. Håll till godo.

 

De gamla klassiska laxflugorna är skön konst, de är för mig själva symbolen för ämnet flugbindning. Att jag här har valt att utgå från en Jock Scott är inte bara för att den är vacker, utan för att den har alla de byggstenar som man någonsin kan tänkas behöva för 

att skapa effektiva lax- och havsöringsflugor. Tag, stjärt, butt, bakkropp osv. Det är bara att ta det man behöver. 

När jag binder mina flugor är det inte konsten jag tänker på. Jag tänker mer på hur, var och när de ska användas. I bakhuvudet finns konsten, den smyger sig in i flugorna i form av symmetri, anatomi, färg, form och framför allt finnish. 

Jag vill översätta den gamla Jock Scotten till en modern och effektivt simmande fluga som ska lura de första stora laxarna som tar sig upp i vattendragen. Nu är Jock Scotten inte ett mönster som jag normalt fiskar med. Den är alldeles för komplicerad i sin form. Mina flugor har oftast bara en eller två färger i sina vingar, allt för att förenkla och effektivisera. Många av de flugor som finns i lådorna hos dagens fiskare är just förenklade gamla klassiska mönster.

 

Hår och plast är det som skiljer dagens flugor från de gamla mönstren. Utbudet idag är enormt, det är kul att vara flugbindare idag. De olika hårmaterialen finns i massor. Tempel-

hund, räv, bisam, get, isbjörn, kanin, ekorre, Ja, allt du någonsing kan tänka dig. 

Bland plastmaterialen likaså, glitter av olika former, dubbingar, tinsel, gummiben osv. Material som hjälper oss att enklare kunna binda effektiva och "snygga" flugor. 

Störst bland alla nya plastmaterial är ändå tuben, för mig är de en välsignelse. Även de finns i en uppsjö olika utföranden och färger. Jag binder näst intill alla mina flugor på tub. Krok använder jag bara till de allra minsta flugorna. Jag tycker att flugan blir effektivare och snyggare bunden på tub helt enkelt.

Så här skalar jag av Jocken. Jag börjar med att ersätta kroken, krokflugor hänger i baken då den största delen av dess tyngd finns där bak. Jag väljer en färgad tub. En gul för att förstärka det gula inslaget från undervingen, tagen och bakkroppen som Jock Scotten har. Den gula delen av vingen ska bort för att minska på bindmomenten i den. En vinge blir ofta för tät med för många inbundna buntar. 

Jag tar inte helt bort tagen utan förstärker tubens egna färg med ett miragetinsel som släpper igenom dess färg och ger en glittrig effekt. 

Stjärten behålls förutom det röda inslaget. Det finns redan ett rött inslag i vingen. Till stora flugor kan en stjärt behövas som bärhjälp till den långa vingen. Butten tas bort, onödig. 

Den gula bakkroppen ersätts av flatbraid, ett starkare, hållbart och mer strukturinnehållande material. Kroppens silverribb behålls. Jointen tas bort, onödig. 

Framkroppens svarta flossilke ersätts av svart stickig dubbing med glittrigt inslag. Den skapar volym åt flugan, vilket den behöver. 

Kroppshacklet behålls, men den går ända längst bak. Den håller bort vingen från kroppen och hjälper till att hålla flugans form i vattnet.

 

Och så till vingen. Den i min meningen den viktigaste delen av en fluga. Det är vingen som utgör det mest levande elementet genom sin rörelse. Jag vill ha en lång och väl taperad vinge med inslag av gnistrande glitter som lockar fisken till hugg. Vill jag anonym-

isera flugan minskar jag på glittret eller skippar det helt. När jag skalar ner en flugan till dess sista beståndsdel för att binda riktigt små flugor återstår det till slut endast vingen. 

På Jocken ska all fjäder bort. Jag vill ha en fluga med volym. Jockens vinge har många färger, starkt färgade i blandning med mer naturfärgade bruna inslag. Jag vill behålla de skarpa inslagen och rama in dem med flugans många svarta inslag. Alltså blir vingens färger röd, blå och svart. 

Det svarta dämpar snyggt det röda och blå färgerna. Jag tillsätter glitter mellan vingdelarna för att få lyster. 

Från sidorna behåller jag bara djungel cooken. Kungsfiskaren får behålla sin fjädrar. Toppingen ersätts med ett tak av påfågelherl vilket kompletterar det svarta och ger det lyster och en fin inramning. 

Den naturfärgade pärlhönan är, tycker jag Jockens identitet, den ska vi ha kvar och lyfta fram ännu mer. Den får bli ett kraghackel istället för ett vanligt fronthackel. Kraghackel ger mer volym och rörelse åt flugan. Då pärlhönan är lite styv i sina fibrer vill jag ha med ett mjukt, mindre hackel som skapar ännu mer liv. Blått från den kungsfiskare som togs bort. 

Här kan det vara färdigt, bara ett svart litet smutt huvud med klarlack som finish. Men jag vill balansera min fluga med antingen en kon eller en disk. Om jag väljer bort dessa så förtynger jag med en koppartub av olika storlek på främre delen av kroppen. Eller vikt tungstensark på tubens under och främre del. Här vill jag ha en disk i silver som ger flugan ett metalliskt inslag och skapar en intressantare gång i vattnet.

Så var den moderna klassikern klar.