Premiär

Det är den första mars idag. Vilket betyder att det är fiskepremiär på en del ställen i sverige. Jag hade min premiär hemma i hamnen. Det gick sådär.

----------------------------- 

– Tjena Pelle, det är Båge. 
– Tjenare Grabben! Har du sett Han? 
– Ja, jag såg Han ligga i soffan nyss. 
– Vad gör du? Frågar jag, fast jag vet att han alldeles säkert står och fiskar. 

Det är den första mars idag och premiär på klubbvattnet Emfors. Pelle har fått ett par fiskar. Han berättar att det är riktigt kallt. Vattnets temperatur ligger under nollstrecket och det blåser in en iskall vind från havet. 

– Jag fick fiskarna på två av dina flugor som du skickade. Säger han.
Medan vi fortsätter prata på om ditten och datten tittar jag ut genom fönstret. Solen lyser från en klarblå himmel och trädens grenar är helt stilla. Termometern visar tre plusgrader. 

– Jag tror att jag ska gå ner och göra några kast på gäddan, säger jag. 
– Glöm inte att mata hägern, säger Pelle innan vi lägger på. 


Is ligger över hela viken. Endast en mycket liten fläck är öppen. Kasten läggs in mot ett buskage där det brukar stå gädda. Jag gör långa stop i indragningen av flugan. Mitt i ett av de långa uppehållen ser jag en klarblå färgklick flyga lågt över ytan på andra sidan. 

– Det är Kungsfiskaren! 

Jag vevar in och packar snabbt ner flugspöt och rullen. Jag går ut mot udden spanandes i buskarna och träden. Den är borta! Nej, där är den. Den sitter på en låg gren som sträcker ut över isen. Det är motljus och jag ser bara fågelns siluett. Men det är kungsfiskaren, det går inte att ta miste på den karaktäritiska kraftiga näbben och den korta tjocka kroppsformen. 
Jag siktar med kameran, grenar är i vägen. Jag går sakta fram emot den, den sticker. Jag knäpper en bild till. Jag placerar mig lite bättre och väntar. Och väntar. Och väntar. Det går en timme. Ingen fågel.

– Äh! Säger jag besviket och röjer mig.

Fågeln som precis rundar udden för att sätta sig på samma gren tar till flykten igen. Den flyger in mot viken och försvinner. Besviken går jag in mot bryggorna. Isen har nästan helt släppt sitt grepp om viken nu. Jag går ut på bryggan medan jag ser ner i vattnet.  
Det värmer skönt. När jag lyfter min blick ser jag en tegelfärgad boll med blå inramning sitta på en bräda lågt över vattnet. En perfekt bild! När sökaren når ögat och handen vrider objektivet har den granna lilla pippin redan lyft. Jag knäpper. Det blev i varje fall lite färg på bilden. Jag ägnar ytterligare några timmar att få gynnaren på bild. Det går inget vidare och jag tvingas ge mig. En rätt okej premiär ändå.