Håll ut!

Det är till tiden då "blänkarna" kommer som jag längtar till. Det är ett tag kvar tills dess. För oss som bor och fiskar lite norrut i landet vill säga. 

I söder är blänkarna redan på plats. Jag väntar tills de kommer till Ljungan. Min favoritälv 

i jakten på de blanka öringarna. Här är en del av en text jag skrev för ett par år sedan. Redaktören tyckte då att det skrivits tillräckligt om Ljungan för ett tag framöver. Jag har blandat in lite grafiker som visar lite av varje när det gäller fiske på våröringen. Håll till godo

-----------------------------------

 

Ibland känns det som om att man har missat ”tillfället”, att alla öring-

ar, blänkare som övervintrare har lämnat älven. Om blänkarna nu ens fanns där. Inga andra fiskare syns till, de ytterst få man träffar säger alla att öringarna har lämnat älven. Vattnet är inte rätt, varken när det gäller nivå eller temperatur. Ja då kan det vara tufft och det är nära till att man bryter ihop. Det är ju svårt nog när allt stämmer. 

Håll då ut lite till. Det ända som krävs är lite tur och den turen kan man bara förtjäna om man ligger i. Trots allt så finns det ju sämre saker att göra än att fiska. Inte sant?

Vi svänger in på parkeringen vid ”trädgårdsbacken”.

– Vill du gå Duva? Frågar jag samtidigt som jag häller mig själv ur bilen.

Det har hunnit bli riktigt varmt, det känns som om att sommarens första dag är här. Vi har legat i rätt hårt i några dagar. Fisket har varit dåligt. Det känns som om vi har missat blänkarnas snabba visit i Ljungans vårvatten. En fisk har vi tagit, en fisk som gärna hade fått vara något kilo större för att ge en bättre bild i kameran.

Duvan som har kämpat tappert funderar ett slag innan han svarar.

– Äh! Gå du så går jag först på nästa ställe.

Nästa fiskepunkt är också den sista för dagen innan vi bryter för vila. Sen är det dags att åka hem. Jag ser på honom att han är trött. Vi har gått, klättrat, krupit och dängt hela dagen. Då är det lätt att man blir trött. Extra trött blir man av att man känner att fisket inte är riktigt så där bra som man vill att det ska vara. Har man dessutom inte fått någon fisk är det ännu mer segt.

Ta alltid med alla linor. De är dina verktyg.

– Då får du vänta lite, jag ska byta lina, säger 

jag samtidigt som ”stora bössan” lossas från spöhållaren.

– Åhhh! Suckar Duvan och himlar med ögonen.

På den här platsen vill jag ha lite distans 

i kastet. Det är dessutom vänstersläng, 

min kropps vänstra sida känns just nu som den har fått ordentligt med spö under några dagars fiske. Sjunk klumpen hakas av och versi-tip linan tar dess plats. Den kommer att kunna ”hänga” i en bra vinkel därute vid den lilla ön i älvens mitt. Sen när den har hängt ett slag och toppen har sjunkit kan jag fiska in klumpen i en kontrollerad hastighet in mot stranden. 

De heldragna sjunkklumparna fångas här lätt upp av strömmen långt därute. Vilket ger en för snabb och okontrollerad drift över en alldeles för stor yta, en yta som jag vill fiska av noggrant. Igår tappade jag en stor fisk just här, på en heldragen sjunkklump. Jag fick jobba hårt med spöt för att få klumpen att gå bra under driften. Fisken tog djupt några meter utanför land. Vi dömde den till att ha varit en stor gädda. Då linan bara spontant gick av nere vid flugan då fisken tågade ut mot älvens mitt. Jag vet inte riktigt, det kan ha varit en stor stygg överståndare med ett vasst garnityr. När jag står och knyter på ny tafs och en ny fluga får jag en bra känsla i kroppen. Jag känner att möjligheten till en fisk faktiskt finns. Flugan jag har valt är en nio centimeter lång AH-fluga. Flugan jag tappade fisken på igår hade just en lång svart vinge. 

"Imitationer" av netting, ål, fisk mm finns alltid  i öringslådan.

– Tänk om jag får en Duva, säger jag hoppfullt.

– Ja, då jävlar. Svarar han lågt.

Jag kränger av mig västen och den tunna fleecetröjan, kameraväskan hängs på ryggen. 

Det känns friskt och skönt när vi tar oss ner genom buskarna i slänten ner mot ”trädgårdsbacken”. Duvan lägger sig på rygg 

i det torra gräset för att vila i vårsolen. 

Han somnar direkt. Jag släpper ner flugan 

Vårflugor för både blänkare och besor.

i vattnet, den ilar snabbt iväg ut i djupet. 

Kastet går iväg på tvärs ut över vattenytan. Klumpen kan med mycket lite arbete fiskas kontrollerat in i stranden. Där låter jag den 

hänga ett slag innan ett nytt kast går iväg 

ännu lite längre. I femte kastet når jag dit jag vill. Flugan landar några meter ovanför och något hitom ön därute. En mendning gör att linan inte fångas upp för tidigt av strömmen. Spötoppen hålls högt för lyfta upp all skjutlina i luften. Klumpen och flugan går fint över det mörka och det som känns som ”orört” vatten därute. När flugan når fiskeytans mitt låter jag strömmen ta tag i klumpen.   

Hastigheten ökas och när flugan just ska lämna ytterområdet tar det hårt. Det känns att flugan befinner sig hyfsat djupt när fisken tar. Genom den långa linan känner jag fisken kränga för att ta sig loss. Jag tar den stenhårt då jag tänker släppa tillbaka den efter en kort fajt. Fisken tvärar djupt genom vattnet, linan skär genom ytan och linan sjunger dovt. Det känns underbart, det hårda jobbet man har lagt ner har gett resultat och bilder på en lite större fisk kommer eventuellt kunna tas. Jag får in lina på rullen och snart är det bara klumpen kvar. Jag pressar hårt in fisken och snart ser jag en silvrig skepnad kränga 

i djupet. Den ser fin ut.

– Ta kameran Duva!

Han vaknar med ett ryck, fortfarande yrvaken fotar han medan jag får in fisken tills dess mage strandar. Den har en hög rygg och en bra längd. Den är silvrig och tjock, men den är ingen blänkare.

– Jävlar va fin den e, säger duvan och sluta fota.

– Nej, fortsätt fota!

Jag lägger ifrån mig spöt och får tag i öringens spole. Flugan lossas med peangen och fisken vänds mot fotografen innan dess nos vinklas ut mot älven. Den slår sig fri och försvinner i det mörka vattnet.

– Ja jävlar, de va en fin öring, säger jag tyst.

– Ja de va det, svarar Duvan.

Båda ser tyst ut över ytan en kort stund innan nävarna möts för att fira framgången.

– Grattis Henke, jävligt bra gjort, säger Duvan.

Jag ger över spöt till honom, det kan ju stå en till här. Jag har ju inte fiskat sönder ytan alls, utan det finns mycket orört vatten kvar. Jag lägger mig i gräset och blundar. Fisket har med ens blivit dubbelt så bra.

---------------------------------------------------------

Karta över Ljungan, kraftverken och den nedre delen där fisket på öringar bedrivs.

Vårfiske efter öring

0-5 grader. Fiske främst på fisk som övervintrat i älven och ån. Dessa går under många namn, besa, utlekt fisk, nedfallsfisk, kelt mm. Vissa av dessa kan vara i god kondition då de “blänkar” om sin dräkt inför tillbaka vandringen mot havet. De kan också äta vilket ger dem bättre kondition. Andra kan vara mer märkta av leken och i sämre kondition. Vilket gör att de inte orkar förskansa sig föda i samma utsträckning som andra eller blänka om sin dräkt.

4-5 grader. Fiske på “stigande” fisk och backande fisk. När temperaturen stiger blir de övervintrade fiskarna mer rörliga och börjar backa ned-

ströms ut mot havet. Nu simmar det också fiskar uppströms i vattendragen från havet. Dessa kallas “blänkare”. Det är oftast i mycket god kondition och högblanka i dräkten. Dessa finns oftast i de nedre delarna i vattendragen.